En samling andraplanspolitiker behöver landstinget för sin försörjning. Denna amöba som, genom sitt slöseri,  parasiterar på skattebetalarna klarar inte  av att genomföra en upphandling i överensstämmelse med lagen. 

Stockholms läns landsting klarar inte ens av att införa ett vettigt journalsystem för läkarna. I tidskriften Sjukhusläkaren kan du läsa om hur skrämmande illa Stockholms läns landsting hanterar sin viktigaste uppgift: sjukvården. 

Istället för att köpa ett väl fungerande journalsystem från USA och översätta det till svenska, om ens det skulle behövas, trasslar SLL till det och slösar med skattemiljoner och läkarnas tid. Patienter tillika skattebetalare får lida – och betala.  Läkaren Mikael Rolfs belyser med underhållande ironi hur bedrövligt journalsystemet är och vilka mödor det för med sig.

Några klipp ur hans krönika:

 Vi vadar fram i värdelös information
”Idag vadar jag fram i onödig, icke-relevant, osorterad information. Jag kan med möda filtrera vissa funktioner men vet då inte om det ligger slamkrypare inlagda i filtret eller ej.  Mycket information ligger i andra system som jag aktivt måste logga in mig i för att sedan upptäcka antingen en liten guldgruva eller allt som oftast ingenting.”

 Datorn, en glorifierad skrivmaskin
”Att ta sjukhistoria idag är frustrerande, först måste jag övertyga mina patienter om att datorn inte är mer än en glorifierad, illa fungerande, skrivmaskin, och sedan börja från början igen.  Att vi valde TakeCare (journalsystemet, red:s anm) för vårt reportage är ingen slump, det är det som på många ställen uppfattas just som minst dåligt.”

”Det som var bra för 20 år sedan är inte funktionellt i dagens samhälle. Till och med Microsoft har övergett heliga kor, fått konkurrens och vågat följa med tiden. Internationellt har man gått vidare till nästa generations system. Ska Sverige verkligen bli känt som det land där vi inte kom förbi ADB-kursen på 70-talet?”

Slut på valda citat från krönikan i Sjukhusläkaren av Mikael Rolfs, styrelseledamot i Sjukhusläkarföreningen.

Vem behöver landstinget?

Ledarskribenten Malin Siwe i Expressen sågade nyligen landets landsting och onödigförklarade dem. En samlingsplats för medelmåttiga (i bästa fall) politiker menade hon. Men Malin Siwe missade lösningen på var alla dessa tusentals politiker skulle ta vägen om kommunerna övertog landstingets primära uppgifter.

Tusentals och åter tusentals  okvalificerade amatörer  behöver en speciell organisation, landstingen, för sin försörjning och för sin sociala närings skull. Utan landstingen skulle dessa politikens sly och maskrosor söka nya värdar att parasitera på. Det skulle bli kommunerna som skulle överbyråkratiseras i än högre grad. Skulle det bli  bättre?  

Duktiga också

Självklart finns det många ytterst skickliga politiker och tjänstemän också i Stockholms läns landsting. Men några blickar över verksamheten och hur politiker uttalar sig ger ett nedslående besked; kolossen år autoimmun. Den går inte att förändra i grunden och försök som görs varje gång den politiska majoriteten skiftas slutar varje gång med att kolossen vuxit sig ännu större än före förändringsförsöken.

Lekstuga

Att hantera skattemedel borde ses som allvarlig verksamhet. Men istället märks en ansvarslös lek där skattemedel pytsas ut till än det ena och än det andra. Landstinget håller på med allt från kultur till miljö förutom huvudverksamheten, sjukvård och kollektivtrafik.

Landstingsrådet Birgitta Rydberg(fp) illustrerar ypperligt intrycket av politiker som aldrig jobbat själva med resultatkrav. Hon gör förnumstiga uttalanden som en uppblåst skolmagister. Hon intar märkliga positioner med ännu mer märkliga argument om t ex sprutbyten för narkomaner. Birgitta Rydberg var snabbt ute med åsikter om den påstådda diskrimineringen på Södertälje sjukhus. Hon knep snabbt billiga poäng men målade in sig i ett prestigehörn som hon fortfarande vägrar lämna.

Det är alltså den sortens medelmåttor som via partipolitik kan nå högsta positionen för länets sjukvård. Givetvis med topplön och fet pension – betalt med skattemedel.

Bladguld

Landstingsråden sitter med assistenter och sekreterare i en vacker och dyrbart restaurerad byggnad på Hantverkargatan på Kungsholmen i Stockholm. Det är en pampig byggnad som markerar din litenhet vid ett eventuellt besök. Redan innan du når trappan upplyses du av 23 karats bladguldsförsedda bokstäver om att huset uppfördes under kung Carl Johan den fjortondes regeringstid. Så den upplysningen  måste väl vara viktig för dig som betalade guldet?

Text: Lars-Kristian Bergh