Lätta vapen är den största gruppen av vapen idag, år 2006 fanns det fler än 638 miljoner lätta vapen spridda över hela världen. De här vapnen cirkulerade runt i krig och väpnade konflikter men även hos polisen och privatpersoner.
Text: Hanna Pettersson
Varje år dör det 500 000 personer till följd av dessa vapen och det här har lett till att just lätta vapen är en väldigt vanlig dödsorsak. På senare år har dock detta problem uppmärksammats och för tillfället pågår arbetet med att kontrollera dessa vapen samt destruera de vapen som inte längre behövs. Arbetet har flera olika mål, bland annat att skapa ett säkrare samhälle där ingen känner att de behöver använda våld för att skydda sig själva och att minska risken för väpnade konflikter.
Arbetet med att kontrollera och nedrusta lätta vapen är dock fortfarande i sin startpunkt och det finns få internationella avtal. Det stora antalet vapen i världen utgör dock ett av många problem i arbetet, ländernas olika vapenlagar är ett annat stort problem.
Sverige är ett av de länder som har arbetat aktivt med vapenkontroll och nedrustning, landet har stöttat flera olika avtal och flera olika organisationer som arbetar med lätta vapen och dess problem. Det fick dock fortfarande flera brister i Sveriges, till exempel när det gäller export och import av vapen.
Innehållsförteckning
Inledning…………………………………………………………………………. 6
Syfte
Metod
Frågeställningar ………………………………………………………… 6
Vad är lätta vapen ……………………………………………………… 7
Lätta vapen ……………………………………………………………….. 7
Produktion …………………………………………………………………. 7
Ägarskap ……………………………………………………………………. 9
Militär och polis ………………………………………………………….. 9
Gerilla och icke statliga aktörer …………………………………… 9
Privata …………………………………………………………………………. 9
Vapenhandeln ……………………………………………………………. 10
Den tillåtna handeln …………………………………………………. 10
Den otillåtna handeln ……………………………………………….. 10
Den olagliga handeln ……………………………………………….. 10
Nedrustning och vapenkontroll ………………………. 11
Nedrustning …………………………………………………………………. 11
Vapenkontroll …………………………………………………………… 11
Vapenkontrollens och nedrustningens historia………………… 12
Förenta Nationerna (FN) …………………………………………. 12
Nedrustningens början ……………………………………………… 12
CD . …………………………………………………………………………… 12
Generalförsamlingen …………………………………………………. 12
The UN Firearms Protocol ………………………………………… 12
FN:s konferens 2001 …………………………………………………. 13
COMTRADE ………………………………………………………………. 13
Europeiska unionen (EU) ……………………………………………. 13
EU: s program för vapenhandel ………………………………… 13
Joint Action on Small Arms ……………………………………….. 14
Arm Trade Treaty ………………………………………………………. 14
Nedrustningsavtal ……………………………………………………. 14
Varför är vapenkontroll och nedrustning viktigt?……….. 15
Samhället ……………………………………………………………………. 15
Väpnade konflikter ……………………………………………………. 15
Kriminalitet ……………………………………………………………….. 16
Utveckling …………………………………………………………………. 16
Flyktingar …………………………………………………………………. 17
Privata säkerhetsfirmor …………………………………………….. 17
Barnsoldater ……………………………………………………………… 17
Mänskliga rättigheterna …………………………………………… 18
Problem i vapenkontrollens och nedrustningens arbete.. 19
Många vapen i omlopp ………………………………………………. 19
Producenterna …………………………………………………………… 19
Mörkertal …………………………………………………………………… 20
Olika vapenlagar ………………………………………………………. 20
Avtal ………………………………………………………………………. 21
Misstro mellan staterna ………………………………………… 21
Sveriges arbete med vapenkontroll och nedrustning…… 22
Nationellt ………………………………………………………………….. 22
Inspektionen för strategiska produkter …………………….. 22
Internationellt ………………………………………………………… 22
Sverige och FN ………………………………………………………….. 22
Sverige och EU ………………………………………………………….. 23
Sverige och Arm Trade Treaty …………………………………… 23
Bidrag ……………………………………………………………………….. 23
Destruktion ………………………………………………………………… 23
Amnesti …………………………………………………………………………. 24
1993 …………………………………………………………………………… 24
2007 …………………………………………………………………………… 24
Sveriges vapenlagstiftning ………………………………….. 25
Rikspolisstyrelsens författningssamling ……………. 25
Tillstånd för vapen …………………………………………………… 25
Tillståndspliktiga vapen …………………………………………… 25
Ändamål …………………………………………………………………….. 26
Personliga krav …………………………………………………………. 26
Ammunition ……………………………………………………………….. 27
Återkallelse av vapenlicens ………………………………………. 27
Förvaring av vapen …………………………………………………….. 27
Export av vapen ………………………………………………………….. 27
Transport av vapen ……………………………………………………. 28
Svenska befolkningens inställning till vapen……………….. 29
Svenska Röda Korsets undersökning 2002 ……………… 29
Vapen och kön …………………………………………………………… 29
Innehav av vapen ………………………………………………………. 29
Tull och Polis …………………………………………………………….. 30
Vapen och våld ………………………………………………………….. 30
Dataspel och våld ……………………………………………………… 31
Åtgärder för att minska våldet i samhället ……………….. 31
Brister i Sveriges arbete ………………………………………… 32
Öppenhet ………………………………………………………………………. 32
Märkningssystem ……………………………………………………….. 32
Export …………………………………………………………………………… 32
Import …………………………………………………………………………… 33
Slutanvändarintyg …………………………………………………… 33
Organisationer …………………………………………………………… 34
Internationella ………………………………………………………… 34
Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa, OSSE…. 34
International Action Network on Small Arms, IANSA . 34
Norwegian Initiative on Small Arms Transfer, NISAT . 34
Small Arms Survey …………………………………………………….. 34
Amnesty International ……………………………………………….. 35
Saferworld …………………………………………………………………. 35
Oxfam International ………………………………………………….. 35
Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons……………………………………………………………………….. 35
Nationella ………………………………………………………………….. 36
Swedish Action Network on Small Arms, SANSA ……… 36
Kristna Fredsrörelsen ……………………………………………….. 36
Svenska Röda Korset ………………………………………………… 36
Stockholm International Peace Research Institute, SIPRI………………………………………………………………………. 36
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen ……………….. 36
Svenska Rädda Barnen ……………………………………………… 37
Resultatdiskussion ………………………………………………….. 38
En relativt ny fråga …………………………………………………. 38
Viktigt arbete …………………………………………………………….. 38
Människans inställning till vapen ……………………….. 39
Öppenhet och kontroll ……………………………………………. 39
Samarbete ……………………………………………………………………. 39
Under utveckling ………………………………………………………. 39
Källförteckning ……………………………………………………….. 41
Tryckta källor ………………………………………………………….. 41
Otryckta källor ……………………………………………………….. 41
Artiklar ……………………………………………………………………… 41
Rapporter ………………………………………………………………….. 41
Övriga ……………………………………………………………………….. 42
Intervjuer …………………………………………………………………… 43
Inledning
Syfte
Syftet med den här rapporten är att få personer som inte är insatta i vapenkontrollens och nedrustningens arbete att förstå vad dessa begrepp går ut på och varför vapenkontroll och nedrustning är viktigt. Den här rapporten är främst inriktad på arbetet med lätta vapen och Sveriges arbete med vapenkontroll och nedrustning.
Metod
För att besvara mina frågeställningar har jag sökt fakta utifrån olika källor och försökt att hitta fler synpunkter på vapenkontroll och nedrustning. Jag har även genomfört intervjuer med olika personer och organisationer som är insatta i vapenkontrollens och nedrustningens arbete.
Frågeställningar
De frågeställningar som jag har valt att utgå från är följande:
– Vad är lätta vapen?
– Vad är vapenkontroll och nedrustning?
– Varför är vapenkontroll och nedrustning viktigt, vilka konsekvenser kan dålig vapenkontroll och nedrustning få?
– Vad finns det för problem i arbetet med vapenkontroll och nedrustning?
– Hur arbetar Sverige med vapenkontroll och nedrustning?
– Hur ser Sveriges vapenlagstiftning ut?
– Vilka brister finns det i Sveriges arbete?
Vad är lätta vapen?
Lätta vapen
Lätta vapen har ingen internationell definition men enligt Förenta Nationerna innefattas lätta vapen av såväl små vapen (small arms) som till exempel pistoler, revolvrar och små maskingevär som lätta vapen (light weapons) som till exempel kan vara granatgevär, pansarvärnsvapen, bärbara luftvärnssystem samt vissa granatkastare.[1] Man brukar även säga att lätta vapen är vapen vilkas kaliber inte överstiger 100 millimeter. Ett annat sätt att skilja lätta vapen från tunga vapen är att lätta vapen är avsedda att bäras av en eller några få personer medan tunga vapen är avsedda att bäras av fler personer.[2] Det här gör att många av de lätta vapnen är helt lagliga att äga av privatpersoner.[3] År 2002 fanns det uppskattningsvis 638 miljoner skjutvapen i världen, 600 miljoner av dessa föll under kategorin lätta vapen,[4] 2006 uppskattades antalet lätta vapen till 639 miljoner. [5] Det här betyder att det går ett vapen för var tionde människa på jorden.[6] Varje år dödas ungefär 500 000 människor av lätta vapen, alltså dör 1 person varje minut, 300 000 av dessa offer dör under en väpnad konflikt eller liknande, resterande 200 000 dör i länder utan någon väpnad konflikt.[7] För att det ska räknas som en väpnad konflikt ska minst 25 människor ha dödats i strid under ett år. Konflikten ska vara mellan två olika stater eller en stat och en annan organiserad aktör och konflikten ska handla om vem som har rätt till ett visst land eller makten i regeringen. Krig innebär en väpnad konflikt med minst 1 000 döda i strid under ett år.[8] I 46 av de 49 större väpnade konflikterna mellan 1990 och 2001 användes lätta vapen, [9] och man brukar räkna med att 90 % av alla vapen i väpnade konflikter utgörs av lätta vapen.[10] I de 49 större väpnade konflikterna mellan 1990 och 2001 dog sammanlagt 4 miljoner människor under dessa konflikter varav 90 % var civila och 80 % var kvinnor och barn.[11] Förenta Nationernas generalsekreterare Kofi Annan har sagt följande om lätta vapen: ”Om man ser på den ödeläggelse de orsakar, skulle handeldvapen faktiskt kunna beskrivas som massförstörelsevapen”.[12]
Produktion
Sedan 1960-talet har produktionen av lätta vapen spridit sig över hela världen, på 1990-talet skedde det en stor ökning av antalet företag som producerar lätta vapen. Ökningen var störst i Europa men den var även stor i Mellanöstern och Afrika. Den här ökningen kan bero på att flera nya stater bildades, till exempel i före detta Sovjetunionen och på Balkan, en ökning i produktionen sker då eftersom fler stater vill vara självförsörjande.[13] Trots den här ökningen av antalet företag minskade antalet lätta vapen som dessa företag producerade tillsammans. Enligt information från 2001 finns det minst 1000 företag som tillverkar lätta vapen, dessa företag är utspridda i 98 länder,[14] 47 % av dessa företag har sina säten in Europa och 34 % finns i Nord- eller Centralamerika.[15] Varje år tillverkas det enligt Kristna Fredsrörelsen 8 miljoner lätta vapen.[16] Den här informationen är däremot relativt osäker eftersom det inte finns så mycket tillgänglig information om länders produktion av vapen, den information som finns har dessutom vissa brister då den sällan talar om vad det är för typ av vapen som produceras, alla företag producerar inte samma typ av vapen, företagen är även olika, vissa är multinationella medan andra är familjeägda.
Under kalla kriget dominerade USA och Sovjetunionen vapentillverkningen, idag dominerar fortfarande USA, med ungefär hälften av världens totala vapenproduktion,[17] men nu tillsammans med Ryssland och Kina. Andra länder som också producerar mycket vapen är Tyskland, Belgien, Brasilien, Israel, Pakistan, Singapore, Sydafrika och Taiwan.[18] Efter kalla kriget skedde förändringar när det gäller företagen. Innan kalla kriget var de flesta företag statligt ägda, idag är de flesta företag privatägda.[19] Även ammunitionstillverkningen är stor i USA och Ryssland men även i många europeiska länder. Några välkända märken inom vapenbranchen är Nordic Ammunition som tillverkas i Norge, Steyr-Mannlicher i Österrike, Alliant Tecksystems i USA och Dynamit Nobel i Tyskland.[20]
Tillåten produktion innefattar de vapen som tillverkats av delar som är inköpta lagligt, de vapen som är tillverkade med licens från myndighet samt de vapen som är tillverkade under licensierad produktion, det vill säga om ett företag i ett land kontrakterar ett företag i ett annat land för att de ska producera deras vapen. Otillåten produktion innefattar en sammansättning av delar som är inköpta illegalt, de vapen som har tillverkats utan licens från myndighet eller så kallade ”hemmagjorda vapen” som har tillverkats hemma eller i små verkstäder utan licens från myndighet.[21] Enligt Förenta Nationerna förekommer illegal produktion i minst 25 länder, däribland Argentina, Brasilien, Chile, Kanada, Kina, Japan, Sydafrika och USA.[22] Länderna är själva ansvariga för vad som sker på deras territorier.[23]
Ägarskap
Militär och polis
Hur många poliser det finns i världen idag är svårt att uppskatta men enligt ”Lätta vapen – svåra problem” finns det mellan 10 och 21 miljoner poliser i världen. [24] Dessa poliser uppskattas tillsammans ha 2,8 % av alla lätta vapen i världen.[25] Antalet militärer i världen idag är ännu svårare att uppskatta men man tror att militärerna kan vara något fler än poliserna,[26] däremot finns uppskattningsvis 37,8 % av alla lätta vapen bland de militära styrkorna runt om i världen. [27] Anledningen till att det finns betydligt fler vapen hos militären än hos polisen beror på att militären är tyngre utrustad samt att det finns flera militärförråd.[28]
Gerilla och icke statliga aktörer
Det finns inga officiella siffror på antalet gerillarörelser och icke statliga aktörer i världen idag men man tror att 60 % av alla världens gerillagrupper håller till i Saharaöknen i Nordafrika. Gerillarörelser och icke statliga aktörer har svårigheter att förvara stora lager med vapen eftersom det är illegalt och man tror att 0,2 % av världens skjutvapen finns inom dessa rörelser.[29]
Privata
Det är svårt att beräkna hur många vapen som finns hos privatpersoner, dels på grund av att länder har olika vapenlagar vilket gör att privatpersoner kan i flera länder inneha vapen utan tillstånd, dels på grund av det stora mörkertalet när det gäller illegala vapen hos privatpersoner.[30] Enligt United Nations International Study on Firearm Regulation som är en studie Förenta Nationerna gjorde 1999 finns det 40 miljoner skjutvapen i laglig privat ägo. Den här studien saknar dock mycket information eftersom endast 49 länder svarade och de länder som svarade kunde inte alltid ge fullständiga uppgifter. USA var ett av de länder som inte kunde lämna fullständig information eftersom de inte har någon nationell licensiering för flera vapen.[31]
Andra studier som har gjorts inom vapnets ägarskap har visat att det finns minst 378 miljoner privatägda skjutvapen, det här motsvarar ungefär 59 % av alla vapen som man vet finns i världen idag, enligt Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons finns 59,2 % av alla lätta vapen i privat ägo,[32] dessa siffror är dock inte säkra eftersom man inte vet hur många illegala vapen som finns i världen. Ett exempel på hur mycket dessa siffror kan skilja sig åt är Ryssland där regeringen säger att 3,6 miljoner skjutvapen finns i privat ägo i Ryssland, inofficiella siffrorna visar däremot att det finns ungefär 30 miljoner skjutvapen i privat ägo i Ryssland.[33]
Vapenhandeln
Den tillåtna handeln
Handel med vapen finns i tre olika stadier, den tillåtna handeln, den otillåtna handeln och den olagliga handeln. Den tillåtna handeln innebär att regeringar eller en av regeringen utsedd person medverkar antingen passivt eller aktivt i handeln. Handeln följer dessutom nationella samt internationella lagar och regler.[34]
Den otillåtna handeln
Den otillåtna handeln kallas även för ”den grå marknaden” och innebär att regeringar eller någon av regeringen utsedd person utnyttjar eller går runt nationella och/eller internationella regler och lagar. Handeln räknas som otillåten även om det är riktlinjer som inte följs. [35]
Den olagliga handeln
Den olagliga handeln kan även kallas för ”den svarta marknaden” och det innebär att handeln sker utan officiellt godkännande eller kontroll från regeringen, det kan dock vara en regeringstjänsteman som utnyttjar sin situation för egen personlig vinning. Den olagliga handeln innebär också att handeln bryter mot nationella och/eller internationella lagar och regler.[36]
Nedrustning och vapenkontroll
Nedrustning och vapenkontroll
Nedrustning
Det finns ingen internationell definition av nedrustning men det finns tre olika typer av rustningar när vi pratar om vapen, nedrustning, kapprustning och avrustning. Kapprustning innebär en upprustning av vapen, ett exempel är när både Sovjetunionen och USA började rusta upp sina militära styrkor under kalla kriget för att kunna försvara sig om det skulle bli krig.[37] Avrustning innebär att man avskaffar alla militära medel medan nedrustning innebär en minskning av militära styrkor och militär potential. Enligt Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen handlar nedrustning om att leva upp till Förenta Nationernas målsättning om allmän och fullständig avskaffning av militär potential.[38]
Vapenkontroll
Vapenkontroll har flera olika definitioner, bland annat innebär vapenkontroll ett system som reglerar och kontrollerar alla vapen i världen idag,[39] det innebär även ett märkningssystem och en kontroll så inte vapen säljs till personer som inte är berättigade att ha vapen eller att vapen används på ett sätt som vi inte accepterar.[40] Vapenkontroll och nedrustning är för många länder samma sak eftersom vapenkontroll innebär en minskning och begränsning av vapen och militära aktiviteter.[41] Man förhindrar även en fortsatt upprustning genom att göra en begränsning av vapen och stridsmedel. [42] Andra menar att vapenkontroll endast innefattar en kontroll av vapen och föredrar alltså att skilja på de två begreppen.[43]
Vapenkontrollens och nedrustningens historia
Förenta Nationerna (FN)
Nedrustningens början
Första gången världen kom i kontakt med ordet nedrustning var efter andra världskriget 1945. Då diskuterade Förenta Nationernas frågan angående atombomben som hade dödat 118 000 människor i de japanska städerna Hiroshima och Nagasaki.[44] 1946 inrättades en atomenergikommission inom Förenta Nationerna som skulle verka för ett förbud mot atombomben.[45]
CD
År 1962 bildades en nedrustningskommitté i Genevé, (CCD, Conference of the Committee on Disarment, senare CD). Nedrustningskommittén har haft en viktig roll under flera nedrustningsförhandlingar, bland annat i förbudet mot kemiska vapen (vapen som har giftiga verkningar på människor, djur eller växter samt giftiga kemikalier) som kom 1992.[46]
Generalförsamlingen
Förenta Nationernas generalförsamling beaktar alla frågor som tas i samband med nedrustning eller internationell säkerhet. De har antagit ungefär 60 resolutioner angående sådana frågor de senaste åren.[47] Det finns tre specialsessioner för nedrustning inom Generalförsamlingen, Kommissionen för nedrustning, Avdelningen för nedrustningsärenden samt FN-institutet för nedrustningsforskning. Kommissionen för nedrustning är ett underordnat organ till generalförsamlingen, kommissionen består av alla medlemsländer i Förenta Nationerna. Varje år anordnar de ett forum där specifika nedrustningsfrågor diskuteras, i detta forum är 66 stater medlemmar. Avdelningen för nedrustningsärenden finns inom Förenta Nationernas sekretariat, de fungerar som ett stöd för de organ som sysslar med nedrustningsfrågor samt för expertgrupper som genomför särskilda studier. Den här sessionen är även ansvarig för förberedelser av rapporter, de genomför även forskning. 1982 ordnade de ett informationsprogram som ska öka ett globalt stöd och en förståelse för vapen och nedrustning. Sessionen har dessutom ansvaret för tre regionala centra i Afrika, Asien och Latinamerika och Karibien för fred och nedrustning. Den sista sessionen, FN-institutet för nedrustningsforskning, håller till i Genevé. Sessionen bedriver oberoende forskning kring nedrustning och den finansieras av frivilliga bidrag.[48]
The UN Firearms Protocol
För att förebygga och motarbeta den olagliga tillverkningen av och handeln med skjutvapen, ammunition och delar av skjutvapen antog Förenta Nationerna The UN Firearms Protocol som är en bilaga till The UN Convention Against Transnational Organized Crime. För att kunna förebygga och bekämpa den olagliga tillverkningen och handeln ska samarbetet mellan länderna stärkas genom informationsutbyte och öppenhet både nationellt, regionalt och globalt.[49]
FN:s konferens 2001
I juli 2001 hade Förenta Nationerna en konferens angående den illegala handeln med vapen, The UN Conference on the Illicit Trade in Small Arms and Light Weapons in all it’s Aspects. Några av de frågor som togs upp på konferensen var förbud för stater att exportera till ickestatliga aktörer, exportkriterier, kontroll av den tillåtna handeln så den inte hamnar i orätta händer, civilt innehav av vapen, krav på öppenhet om vad och till vilka man exporterar samt frågan om ett juridiskt bindande instrument för spårning och märkning av vapen. Många punkter i konferensen ströks på grund av att alla stater inte stödde dem, under programmet antogs dock nästan 90 punkter. Konferensen ledde även till ett handlingsprogram och 2006 hölls en översynskonferens för handlingsprogrammet.[50] Då kunde inte de deltagande staterna enas och handlingsprogrammet kunde inte utvidgas, dock genomförs handlingsprogrammet fortfarande. Hösten 2006 antog Förenta Nationernas generalförsamling en resolution som säger att det möte som handlingsprogrammet säger att staterna ska genomföra vartannat år ska hållas senast år 2008.[51]
COMTRADE
COMTRADE är en databas som drivs av Förenta Nationerna där alla länder kan rapportera in information om deras tillåtna vapenhantering. Databasen är dock inte fullständig eftersom alla länder inte rapporterar, det saknas information från till exempel Belgien, Brasilien, Pakistan och Ryssland vilka man vet har stor vapenproduktion. Databasen saknar dessutom uppgifter om vissa vapen, som till exempel jaktvapen och vapenöverföringar som till exempel donationer.[52]
Europeiska unionen (EU)
EU: s program för vapenhandel
I juni 1997 antog Europeiska unionen European Union Programme for Preventing and Combating Illicit Trafficking in Conventional Arms som är ett program för att förhindra och bekämpa den illegala handeln med konventionella vapen, då särskilt lätta vapen.[53] År 1998 antogs en uppförandekod, European Union Code of Conduct on Arms Export. Koden antogs för att få ett mer sammanhållet program. Koden består av olika riktlinjer som bör beaktas vid beslut om export. Man bör ta hänsyn till mottagarlandets respekt för de mänskliga rättigheterna, landets interna situation, landets beteende mot andra länder samt hur mycket landet spenderar på vapen i förhållande till social och ekonomisk utveckling.[54]
Joint Action on Small Arms
Samma år antogs även Joint Action on Small Arms som är ett dokument med Europeiska unionens gemensamma åtgärder när det gäller lätta vapen. Målet med dokumentet är att undvika stora ansamlingar av vapen och det här målet vill man uppnå genom att genomföra nationella inventeringar av lätta vapen samt förstöra de vapen som ej används. Man vill även genomföra återintegreringar av de som har varit soldater i krig och se till att Europeiska unionens uppförandekods kriterier följs.[55]
Arm Trade Treaty
År 2005 bestämde Europaunionen att arbeta för att Förenta Nationerna utarbetar ett globalt och juridiskt bindande fördrag om kontroll av vapenhandeln, det så kallade Arm Trade Treaty.
Arm Trade Treaty går ut på att alla överföringar av vapen, som till exempel import, export och transiteringar, ska kontrolleras av ett internationellt regelsystem. Regelsystemet ska alla länder i Förenta Nationerna utarbeta tillsammans. Det bestämdes även att Förenta Nationernas generalsekreterare, då Kofi Annan, skulle inhämta synpunkter från medlemsstaternas regeringar innan Förenta Nationernas generalförsamlingsmöte hösten 2007.[56] I juni 2005 framhandlades även ett instrument för spårning och märkning av lätta vapen, instrumentet antogs i en resolution av Förenta Nationernas generalförsamling hösten 2005.[57]
Nedrustningsavtal
Det finns ett antal olika avtal gällande nedrustning och vapenkontroll, de flesta av dessa ligger Förenta Nationerna bakom. 1959 kom det första avtalet, Antarctic-avtalet som syftar till att förbjuda alla militära manöver, vapentest, byggande av militära installationer samt dumpning av radioaktivt avfall från militära aktiviteter på Antarktis. Detta avtal följdes sedan av flera avtal gällande kärnvapen.[58] Ett av avtalen gällande kärnvapen är det fullständiga provstoppsavtalet (CTBT) som förbjöd alla länder att provskjuta kärnvapen över jordytan. Avtalet kom 1996 men det träder inte i kraft förrän det att alla 44 länder som räknas upp i avtalets annex har ratificerat avtalet. I april 2007 hade 34 av dessa 44 länder ratificerat avtalet.[59] År 1972 kom Konventionen om bakterielogiska (biologiska) och giftiga vapen, det här blev det första internationella avtal som förbjuder en hel kategori massförstörelsevapen. Detta avtal följdes sedan av konventionen om kemiska vapen som undertecknades 1993 och trädde i kraft år 1997.[60]
Varför är vapenkontroll och nedrustning viktigt?
Samhället
År 2006 fanns det uppskattningsvis 639 miljoner lätta vapen i världen.[61] Hur många som dör av lätta vapen varje år är osäkert men enligt Kristna Fredsrörelsen ligger siffran på ungefär en halv miljon människor.[62]
Väpnade konflikter
Hur många av dessa som dör under väpnade konflikter är ytterst osäkert, enligt ”Lätta vapen – svåra problem” skadas eller dör 1 000 personer varje dag i väpnade konflikter.[63] Samma rapport säger även att ungefär 6 miljoner civila dog under 1990-talet under väpnade konflikter,[64] enligt Kristna Fredrörelsen däremot dog ungefär 3 miljoner människor mellan åren 1990 och 2007 i väpnade konflikter. [65]
Om två partner har en konflikt och den ena parterna använder våld för att få fram sin åsikt lockar det här den andra partnern att använda våld tillbaka, det hela blir en ond cirkel. Till slut kan det vara svårt att avgöra vad ursprungskonflikten grundade sig i och därmed försvåras en lösning av konflikten.[66]
Vid export av vapen till länder där det förekommer oroligheter finns en större risk att befolkningen får tag på vapnen om regeringen faller.[67] Om det skulle utbryta en konflikt krävs det ofta att det finns vapen i området och därför har vapenexport till området en särskilt stor inverkan på konflikten. Vapenhandel till området förvärrar och förlänger ofta konflikten. Många av de här länderna som drabbas av väpnade konflikter är fattiga länder, år 1999 var 22 av de 30 länder som låg längst ner på UNDP Human Development Index involverade i en katastrof och ofta var det en väpnad konflikt. Human Development Index är ett index över variabler som till exempel förväntad livslängd, vuxenanalfabetism, antal elever i skolan och BNP per capita, på det här sättet räknar man ut hur fattigt landet är. Många av dessa länder bryter dessutom mot de mänskliga rättigheterna. [68]
Är det konflikter i landet finns risken att resurser läggs på andra saker än vad man vanligtvis lägger resurserna på och då kan bistånd dras tillbaka eftersom biståndslandet är rädd att pengarna ska hamna i fel händer. Det här leder till att landet får ännu mindre pengar att röra sig med och befolkningen får inte den hjälp den behöver.[69]
Undersökningar visar att ungefär hälften av alla väpnade konflikter återuppstår igen inom tio år, detta på grund av flera olika faktorer så som fortsatt vapenexport till landet, dålig nedrustning, återintegration för soldater et cetera.[70]
Kriminalitet
Ett stort antal vapen i samhället leder till att fler och fler känner sig osäkra, i de delar av världen där tillgången på vapen är stor är också brotten fler. I USA har 42 % av männen skjutvapen och 9 % av kvinnorna, USA har även svåra problem med kriminalitet och våld.[71] I Latinamerika är mord och dråp med skjutvapen dubbelt så stor som genomsnittet för resten av världen, 22,9 jämfört med 10,7 per 100 000 invånare.[72] I Brasilien är lätta vapen främsta dödsorsaken bland ungdomar mellan 15 och 24 år. Varje år dör ungefär 40 000 brasilianer av gängbråk, mord, självmord, vådaskott, organiserad kriminalitet och vardagliga konflikter där lätta vapen är inblandade.[73] 2006 kunde Brasilien för gången på tretton år visa siffror på en minskning vad det gäller mordoffer under året. Hälsoministeriet visade statistik som visade att antalet döda på grund av skjutvapen hade minskat med 12 % mellan åren 2003 och 2006. Om ökningen hade fortsatt som tidigare beräknade man att 45 745 personer hade dött till en följd av skjutvapnen i landet, år 2006 dog nu 36 648 personer. Den hör minskningen tror man är en följd av den nedrustningsdeklaration som kom 2003, deklarationen innehöll bland annat förbud för privatpersoner att bära skjutvapen samt en avväpningskampanj som gjorde att man frivilligt kunde lämna ifrån sig sina vapen. Den här avväpningskampanjen ledde till att 460 000 vapen lämnades in.[74]
Undersökningar har visat att främsta anledningen till att befolkningen skaffar vapen är hög våldsamhet i omgivningen. Det hela blir en ond cirkel, det finns mycket vapen i omgivningen vilket leder till en osäkerhet i samhället. Fler invånare skaffar vapen och det här leder i sin tur till ännu fler vapen i omgivningen och en ännu större osäkerhet.[75] Finns det mycket vapen i samhället är det lättare att få tag på dessa och därmed är risken också större att de används.[76] Vapen ger dessutom ofta stora fysiska skador vilket innebär stora vårdkostnader. Det är ofta i fattiga länder som lätta vapen är vanliga, länder som inte har så mycket pengar att lägga på sjukvården vilket leder till att patienten inte kan få rätt vård. [77]
Rikspolisstyrelsen i Sverige anser att de allra flesta illegala vapen idag har en gång varit legala, de har blivit illegala på grund av till exempel ändringar i vapnet eller att de har sålts till en person utan licens för vapnet.[78]
Utveckling
Mycket vapen i omgivningen leder som sagt till ett osäkrare samhälle, det här leder också till enorma kostnader inom andra områden som till exempel sjukvården. Utvecklingen i landet påverkas även till stor grad eftersom företag kanske inte vågar investera vilket gör att arbetslösheten bland befolkningen blir högre. Befolkningen vågar inte röra sig fritt, barnen kanske inte går till skolan eftersom de är rädda att bli skjutna. De här olika faktorerna leder till att landet blir ett land där flertalet är arbetslösa och utan utbildning vilket i sin tur leder till fattigdom. Det här kan påverka befolkningen på det sättet att de blir förargade över sin situation och då tar till vapen för att förbättra den,[79] när människor har förlorat tron på att regeringen kan förbättra deras situation kan extrema grupper som till exempel gerillarörelser ses som en enkel och attraktiv lösning. Det här påverkar ofta landet så att området blir ännu mer våldsamt och det hela blir en ond cirkel. Nästan alla av de 100 större konflikterna som ägde rum mellan 1944 och 1994 har ägt rum i fattiga länder.[80]
Flyktingar
Väpnade konflikter och krig medför ofta förtryck av befolkningen och ofta efterlevs inte Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna i dessa områden. Det här leder ofta till att många väljer att fly området, idag flyr ungefär 90 % av alla flyktingar i världen från krigsdrabbade områden.[81] 1992 kom 90 % av alla som sökte asyl i Sverige från länder i krig. Stora flyktingströmmar har orsakat att alltfler nationalistiska åsikter har väckts, nationalistiska partiet har bildats och flyktingarna är ofta ett diskussionsämne och ibland upplevs dessa flyktingar som ett problem, detta trots att endast 1,5 % av alla flyktingar når västvärlden.[82]
Privata säkerhetsfirmor
En stor osäkerhet i samhället har också påverkar företag så att fler säkerhetsfirmor har bildats. Sedan 1990 har Tyskland fördubblat sina privata säkerhetsfirmor, USA omsatte 9 000 miljarder kronor hos privata säkerhetsfirmor 1998 medan staten omsatte 400 miljarder kronor på säkerhet. I före detta Sovjetunionen har även många soldater fått lämna sina tjänster, många av de här soldaterna har valt att gå till privata säkerhetsfirmor.[83]
Barnsoldater
Ett stort antal vapen i ett område medför att de är lätta att få tag på. Lätta vapen är relativt enkla att använda och det här gör att de gynnar användandet av barnsoldater. Enligt Rädda barnen finns det idag minst 300 000 barnsoldater i världen, det vill säga soldater som är under 18 år.[84] De yngsta barnsoldaterna är omkring 7 år gamla.[85] Fler än 50 stater använder sig av barnsoldater[86] och de tjänstgör i fler än 30 väpnade konflikter.[87] Detta trots att Förenta Nationerna förbjuder rekrytering av barnsoldater enligt Barnkonventionens tilläggsprotokoll som kom i juni 2000. Barnsoldater rekryteras även i länder där det råder fred, i Pentagon i USA blir omkring 400 000 ungdomar från gymnasiet sponsrade eftersom de går ett program där de får lära sig att marschera och skjuta. I Storbritannien visar statistik att 6 676 ungdomar mellan 16-17 år och 128 000 ungdomar mellan 10-16 år deltog på träningsläger i landet. Enligt Förenta Nationerna är militärskolor även vanligt i Latinamerika, Asien och Afrika. Förenta Nationerna säger även att mer än hälften av Europas länder godkänner barnsoldater i armén.[88]
Barn som har växt upp som soldater är svåra att återintegrera i samhället när konflikten är slut. Barnen saknar utbildning och många av dem har svåra trauman. I Sierra Leone, Sudan och Afghanistan har barnsoldater fått behålla sina vapen efter att konflikten är slut, de har använt vapnen för att skaffa fram mat vilket leder till en osäkerhet i samhället.[89]
Mänskliga rättigheterna
På grund av de tidigare nämnda faktorerna blir vapenkontroll och nedrustning även en fråga angående Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna. Den grövre kriminaliteten, barnsoldater och det faktum att den civila befolkningen blir mer utsatt vid terrorism och väpnade konflikter eftersom en större tillgång på vapen ökar risken till en längre konflikt.[90]
Problem i vapenkontrollens och nedrustningens arbete
Många vapen i omlopp
Vapen har en lång livslängd och därför säljs många vapen vidare från konflikt till konflikt.[91] I Rwanda 1994 dödades 1 miljoner människor under 4 månader, idag tror man att det spreds 85 ton vapen över landet innan konflikten började, man vet till exempel att Frankrike, Egypten, Ryssland och Sydafrika sålde vapen till landet.[92] Under Kalla Kriget försåg sig rebellgrupper i både USA och före detta Sovjetunionen med vapen för att de skulle kämpa mot regeringar som hade hotande politiska åsikter.[93] Efter krigets slut blev det därmed lättare att få tag på vapen eftersom förråden minskade.[94]
Den långa livslängden gör dels att vapnen i världen ständigt ökar om vi inte nedrustar i samma takt som vi producerar, dels gör det att det är svårt att kontrollera vapnen eftersom de kan spridas mellan länderna. Om vapnen inte säljs vidare efter att en konflikt är avslutad stannar de kvar i landet vilket gör att området blir osäkert och risken att en ny eller samma konflikt blossar upp igen är stor. Det stora antalet vapen gör det även lättare för personer att få tag på vapen illegalt.[95] För att undvika det här har man på senare år haft insamlingar av lätta vapen som sedan förstörts.[96]
En annan anledning till att vapnen i världen har ökat är att flera länder har moderniserat sina styrkor och då har det blivit ett överskott på vapen. Många av de vapen som då är för omoderna har hamnat utanför statens kontroll.[97] Under krisen i Albanien 1997 plundrades flera av vapenförråden och sammanlagt kom 80 % av Albaniens vapenförråd utanför statens kontroll.[98] Även vapenförråd i Irak plundrades efter att USA gått in i landet år 2003.[99]
Producenterna
Idag är det ett större antal företag som producerar vapen än tidigare, de flesta företag är även privatägda, det här gör det svårt att kontrollera tillverkningen, ägandet och handeln med vapen.[100] Fler företag har även lett till fler vapenmäklare och fler mellanhänder.[101] Vapenmäklare och mellanhänder är dock inte samma sak som vapenhandlare, vapenhandlare köper i första hand vapnet själv för att sedan sälja det vidare medan vapenmäklare och mellanhänder ofta arbetar med att försöka förenkla handeln för dem som vill köpa eller sälja vapen, det gör att många vapenmäklare och mellanhänder sysslar med illegal vapenhandel. Mellanhänder har funnits under hela 1900-talet men efterfrågan på dessa har ökat på senare tid eftersom det idag finns fler företag och aktörer. Det är inte ofta som mellanhänderna ser vapnen han/hon ska sälja vilket gör det svårt att döma någon för den illegala vapenhandeln om den skulle upptäckas. Mellanhandeln brukar även arbeta självständigt med att försöka föra ihop säljare och köpare, han/hon är ofta en expert som har mycket kunskaper om illegala affärer och om transporter och finansiella överföringar.[102]
Ökningen av antalet företag har även lett till att konkurrensen mellan företagen hårdnat. Det här har gjort att priserna har sänkts och för att företagen ska få en så bra vinning som möjligt blir villiga att sälja till ”vem som helst”. Det här har påverkat spridningen av vapen på så sätt att den har blivit större och mer svårkontrolleras, det har även blivit lättare för auktoritära regimer, terrorister, gerillagrupper och kriminella att få tag på vapen.[103]
Ett annat stort problem när det gäller nedrustning är att så länge det produceras nya vapen kommer alltid nedrustningstekniken ligga steget efter eftersom det uppfinns vapen innan vi vet hur vi ska destruera dessa vapen.[104]
Mörkertal
Rapporten ”Lätta vapen – svåra problem” menar att det oftast är den gråa marknaden som är störst. Den gråa marknaden innebär i stora drag att ickestatliga grupper och aktörer får vapen i krig och konflikter medan den mindre svarta marknaden förser individer och kriminella organisationer med vapen.[105] Den svarta marknaden är ofta kopplad till internationell brottslighet, narkotikasmuggling och gerilla eller terroristverksamhet.[106] Rapport uppskattar även att den illegala vapenhandeln uppgår till 1 miljard dollar per år, vilket är 25 % av den totala vapenhandeln.[107]
I Sverige anmäldes 1 757 vapen stulna eller förkomna år 2007.[108] En undersökning som gjordes hos en vapenhandlare 2001 visade att han/hon hade sålt 206 pistoler, 89 revolvrar, 5 hagelgevär och 9 kulgevär till någon som han/hon inte kan namnge, samma år hade endast ett av dessa vapen påträffats.[109]
Flera stulna vapen saknar tillverkningsnummer, i vissa fall har tillverkningsnumret slipats bort och i vissa fall har inte något tillverkningsnummer förts in i vapenregistret eller noterats på licensen, det här gör det svårt att avgöra varifrån vapnet kommer.[110]
Olika vapenlagar
Varje land skapar sina egna vapenlagar och i flera länder är det lagligt att inneha vapen för sin egen säkerhet. I de här länderna har det visat sig att många har skaffat vapen när de känner att staten inte längre kan skydda dem. Ländernas olika vapenlagar gör det svårt att kontrollera vapnet spridning samt varifrån vapnet kommer.[111]
Det finns även brister i informationen som de olika länderna har om lätta vapen. Få regeringar har full information och statistik om hur lätta vapen används i deras land. Det är sällan regeringarna vet hur många vapen som används av polis, militär, privatpersoner et cetera vilket gör det svårt att kontrollera och förhindra den illegala handeln.[112]
Avtal
Idag finns det relativt få avtal som syftar till lätta vapen, detta på grund av att det ofta är svårt att sluta avtal eftersom avtalen bör vara ratificerade av så många länder som möjligt för att de ska ge verkan. Länderna bör vara överens om vad som ska göras för att arbetet ska bli smidigt. Många avtalsförslag har därmed försvunnit eller skrivits om eftersom länderna inte är överens. Länderna vill själva inte förlora på avtalet och det har lett till att de avtal som antas ofta blir väldigt.[113]
Misstro mellan staterna
Genom tiderna har man ofta skapat en säkerhet i landet genom att bygga upp en tillräckligt stark armé så att fienden inte tycker att det är värt att anfalla.[114] Den här osäkerheten mellan länderna har lett till att flera länder rustar upp för att säkra sin egen nation. Upprustningen leder till en osäkerhet bland de övriga länderna och risken för kapprustning är stor. Det hela blir en ond cirkel och i och med kapprustningen kommer alltid något land hota ett annat land.[115]
Sveriges arbete med vapenkontroll och nedrustning
1998 uttalade sig vår dåvarande statsminister Ingvar Carlsson på följande sätt ”Om en bråkdel av militärutgifterna kunde användas till annat skulle vi kunna åstadkomma väldigt mycket. Det behövs inga nya pengar, utan genom att avstå från att producera förintelsevapen skulle vi kunna frigöra resurser till att bekämpa svälten och den värsta nöden.”[116]
Nationellt
Idag finns det i Sverige en ambassadör för vapenexport i handelsdepartementet, i utrikesdepartementet finns det även en minister som är chef över nedrustning och icke-spridning.[117] De svenska ambassaderna spelar en viktig roll när det gäller marknadsföring för de svenska vapenföretagen och ambassaderna arbetar dessutom med exporterna.[118]
Förutom ovanstående arbete finns det flera organisationer i Sverige som bland annat arbetar med lätta vapen, vapenkontroll och nedrustning. Exempel på sådana organisationer är Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Svenska Röda Korset, Parliamentary Forum on Small Arms, Liv och Fredsinstitutet, Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI), Kristna Fredsrörelsen och Swedish Action Network on Small Arms (SANSA).[119]
Inspektionen för strategiska produkter
1996 bildades Inspektionen för strategiska produkter, ISP, som är en myndighet som kontrollerar Sveriges export av krigsmaterial och andra strategiska produkter. Inspektionen för strategiska produkter är även en myndighet som ingår i Förenta Nationernas arbete med konvention mot kemiska vapen.[120] Inspektionen är ansvariga för att ge tillstånd till licenstillverkning i andra länder, till exempel så har tillstånd getts till länder Sydostasien.[121]
Internationellt
Sverige och FN
Sverige har stöttat Förenta Nationerna i flera punkter när det gäller lätta vapen, bland annat gällande öppenhet mot andra länder, att ett internationellt märkningssystem av vapen införs samt att alla medlemsstater ska etablera och upprätthålla ett effektivt importsystem för lätta vapen.[122] Andra frågor som Sveriges regering arbetar med är att frågan om att ett slutanvändarintyg ska ingå i Förenta Nationernas årliga resolution angående lätta vapen, Sverige vill att en expertgrupp som ska forska om slutanvändarintyg ska tillsättas.[123] År 2001 skrev Sverige även på The Firearm Protocol som hade förhandlats fram i Förenta Nationerna.[124]
Sverige och EU
När Sverige hade ordförandeskapet i Europeiska unionen 2001 gjordes ett internationellt arbete med att kontrollera alla lätta vapen i världen, både de legala och illegala. Sveriges arbete fokuserade främst på att ta fram överenskomna normer för kontroll av lätta vapen samt insamling och destruktion av vapen.[125]
Sverige och Arm Trade Treaty
Sverige stödjer Arm Trade Treaty som är ett förslag till en internationell vapenhandelskonvention. Laila Freiwalds som mellan åren 2003 och 2006 var Sveriges utrikesminister sa den 23 november 2005 att detta var ”en prioriterad fråga” och att den svenska regeringen kommer att vara ”mycket aktiv” inom detta område. År 2007 bestämdes det i den svenska regeringen att Sverige aktivt kommer att stödja genomförandet av Arm Trade Treaty.[126]
Bidrag
Sverige har gett bidrag till projekt som arbetar med lätta vapen, som till exempel insamlingar och förstöring av lätta vapen och återinpassning av före detta soldater. Landet har även gett stöd till organisationer som till exempel Saferworld i London, Storbritannien, Small Arms Survey i Genevé, Schweiz och SIPRI i Stockholm, Sverige för att de ska kunna fortsätta sitt arbete med lätta vapen.
År 2003 lanserades Transfer Control Initiative i Storbritannien, ett initiativ som avser att bygga upp ett regionalt stöd för import, export och transitering av lätta vapen. Det här stödet stöds av Sverige tillsammans med övriga medlemsländer i Europeiska Unionen.[127]
Destruktion
Om en person i Sverige ska lämna in sitt vapen till en polismyndighet ska länsstyrelsen utse en eller flera värderingsmän som värderar vapnet, är vapnet värderat till noll ska vapnet destrueras.[128] Idag skrotas det ungefär 17 000 vapen årligen i Sverige[129] och sedan 2001 sker destruktionen på Statens Kriminaltekniska Laboratorium, SKL i Linköping.[130] Destruktionen har tidigare skett hos vapenhandlare, polisen med flera och från den tiden finns inga uppgifter om var och vilka vapen som destruerades.[131] Destruktion innebär att vapnet eller de delar som enligt vapenlagen 1 996:67 jämställs som skjutvapen förstörs så att inga delar kan användas.[132] När Statens Kriminaltekniska Laboratorium destruerar vapen idag delar de vapnen och sedan körs delarna till ett smältverk, vapnen delas för att man inte ska kunna plocka ihop dem igen. Tidigare klippte man sönder vapnet på Statens Kriminaltekniska Laboratorium.[133] Efter destruktionen av vapnet ska enligt Sveriges vapenförfattning ett intyg sändas från den som utförde destruktionen till den polismyndigheten som skickade in vapnet. I intyget ska framgå vapnets fabrikat och tillverkningsnummer samt hur vapnet har destruerats, i vissa fall ska även tillståndshavarens namn och personnummer framgå. Först när intyget har godkänts kan uppgifterna om vapnet strykas.[134]
Amnesti
Två gånger har Sverige haft en vapenamnesti, med amnesti menas att innehavare av ett vapen kan lämna in detta anonymt utan risk för påföljd, även om licens för vapnet saknas.[135]
1993
Regeringen beslutade att Sverige skulle ha sin första vapenamnesti år 1993, regeringen hade stöd av lagen för ansvarsfrihet vid olaga vapeninnehav. 1993 varade amnestin under juli, augusti och september. Enligt rikspolisstyrelsen fanns det då cirka 2,5 miljoner vapen i Sverige och totalt lämnades det in över 17 000 vapen och 15 ton ammunition under denna amnesti. Stockholm lämnade in flest vapen, 1 300, på andraplats kom Östersundspolisen med 650 vapen. Minst vapen lämnades in i Vilhelmina och Kiruna vilka lämnade 35 vapen var och i Gällivare där 24 vapen lämnades in. De allra flesta vapen destruerades, de vapen som var värdefulla erbjöds till museer, Statens Kriminaltekniska Laboratorium hade även möjlighet att ta in vapen som var intressanta för deras referenssamling som används vid brottsutredningar. Bland de inlämnade vapnen fanns flera avsågade hagelgevär och kulsprutepistoler, många av de helautomatiska vapnen ska enligt polismyndigheterna vara stöldgods från värnplikttjänstgöring och repetitionsmöten. [136]
2007
Mellan den 1 mars och den 31 maj 2007 hade Sverige sin andra vapenamnesti. Enligt polisen var antalet vapenlicenser i februari 2007 2 miljoner och antalet licensinnehavare i var 650 000.[137] Eftersom destruktionen av de vapen som kom in under amnestin fortfarande pågår finns ingen definitiv siffra på hur många vapen som lämnades in men de ungefärliga siffrorna är 14 000 vapen och 18 ton ammunition.[138]
Sveriges vapenlagstiftning
Rikspolisstyrelsens författningssamling
I rikspolisstyrelsens författningssamling finns information om vad som gäller för innehav av vapen i Sverige. Det finns till exempel bestämmelser om förvärv, innehav och införsel till Sverige av skjutvapen och ammunition i vapenlagen 1 996:67 och vapenförordningen 1996:70. I vapenlagen 1992:1300 och vapenförordningen 1992:1303 om krigsmaterial finns bestämmelser om tillverkning, försäljning, export och förmedling av skjutvapen och ammunition. Vapenlagen 1988:868 och vapenförordningen 1988:1145 om brandfarliga och explosiva varor innehåller bestämmelser om ammunition.[139] I stora drag stiftas lagar av riksdagen medan förordningar stiftas av regeringen.[140] Varje år lämnar Rikspolisstyrelsen in en rapport till justitiedepartementet om vapenlagstiftningen, där ska det framgå hur vapenlagstiftningen tillämpas och hur den fungerar i praktiken. Rikspolisstyrelsen kan även komma med förslag till ändringar i vapenlagstiftningen.[141]
Tillstånd för vapen
Tillståndspliktiga vapen
”I detta stycke ges exempel på föremål som det krävs tillstånd att inneha:
– Alla vapen, oberoende av tillverkningsår, som är avsedda för ordinär kul- eller hagelammunition med central-, kant- eller stiftantändning samt elektrisk antändning.
– Obrukbara vapen som i brukbart skick skulle räknas som vapen.
– Kopia av äldre skjutvapen, där kopian har tillverkats år 1890 eller senare och som vid tillverkningen hade en konstruktion som medför att vapenlagens regler blir tillämpliga.
– Tårgaspistol, -revolver, -gevär, – batong, -spray, – eller andra tårgasanordningar, som är avsedda för självförsvar
– Elektriska impulsgivare, elpistoler och andra anordningar som kan bäras i handen och är avsedda att med elektrisk ström bedöva en person eller tillfoga en person smärta.
– Stomme till pistol eller revolver. Med stomme avses den del av en pistol eller en revolver som återstår när pipan och manteln respektive pipan och trumman har tagits bort. Avsaknad av smärre detaljer av mindre betydelse för lådan bör inte hindra att den anses som tillståndspliktig.
– Låda till gevär. Med låda avses den metallkonstruktion på geväret som avses bära pipa och slutstycke och som också innehåller avfyrningsmekanism. I hagelgevär går lådan vanligtvis under benämning baskyl. Avsaknad av smärre detaljer av mindre betydelse för lådan bör inte hindra att den anses som tillståndspliktig.
– Armborststomme med avfyrningsanordning. Med avfyrningsanordning avses den mekanism i vapnet som dels håller strängen i spänt läge, dels svarar för att strängen släpps vid avfyrning.
– Pipa, såväl slätborstad som räfflad och annan räfflad vapendel oavsett om den benämns pipa eller pipämne.
– Instickspipa, reduceringspatron eller reduceringshylsa.”[142]
”Inte tillståndspliktiga:
– Luft- eller fjädervapen som innehades före den 1 januari 1992 och som enligt äldre föreskrifter fick innehas utan tillstånd.
– Start- eller signalvapen som före den 1 januari 1988 var tillståndsfria, om innehavaren hade vapnet vid denna tidpunkt.
– Pil- eller slangbåge, innefattande även så kallad compoundbåge eller andra jaktbågar.
– Vapenrepliker eller vapenattrapper som har en konstruktion som innebär att en projektil aldrig kan skjutas ut ur vapnet.
– Choketub
– Apport- eller burkkastare
Vid tveksamhet om ett föremål omfattas av vapenlagens bestämmelser bör ett yttrande inhämtas från Statens kriminaltekniska laboratorium.” [143]
Det krävs även tillstånd för innehav av vapendelar och en sökande kan inte få tillstånd för ett vapen som saknar tillverkningsnummer. Skulle ett vapen inte ha tillverkningsnummer kan polismyndigheten förse vapnet med ett identifieringsnummer. Om ett vapen har olika nummer på pipan och lådan är det lådans nummer som ska räknas.
Om ett vapen ändras, det vill säga att vapnet efter ändringen kommer till funktion och verkan vara väsentligt annorlunda ska ett nytt tillstånd sökas. En ändring kan till exempel vara byte av pipa så att kalibern ändras. Det krävs oftast att ändringen utförs av en vapenhantverkare.[144]
Ändamål
I Vapenlagen 1996:67 finns information om vad som krävs för att en person ska få tillstånd för att inneha ett vapen. Till allmänna råd ska tillstånd endast ges om personen behöver vapnet för ett godtagbart ändamål, som till exempel vid jakt, målskytte, skydd, samling, prydnad.[145] Där finns det även en paragraf som säger att tillstånd endast ska ges om vapnet är lämpligt för det ändamål det avser.[146] I vapenförordningen 1996:70 finns information om vissa udda ändamål som kan ge en person tillstånd för ett vapen, då ska det finnas särskilt starka skäl för att tillstånd ska ges. Udda ändamål kan till exempel vara att man behöver vapnet för att punktera en gasbehållare vid brand, testa eller utveckla produkter som till exempel skottsäkra västar, avliva tamboskap, utlån i samband med jägarexamen eller utlån av förälder till barn under 18 år i samband med jakt under uppsikt.[147]
Personliga krav
För att en person ska få tillstånd krävs det att personen bedöms som pålitlig, har ett gott omdöme samt är laglydig. Har den sökande varit delaktig i brott tidigare finns vissa riktlinjer om den sökande ska få tillstånd eller inte, vid flera brott bör dock inte tillstånd ges. Personer under myndig ålder ska inte kunna få tillstånd om denne inte har visat särskilt stort intresse för exempelvis målskytte,[148] är sökande under 15 år bör inte tillstånd ges alls. För vissa vapen, som till exempel kolsyrepistol eller annat helautomatiskt vapen är åldergräsen 20 år med undantag görs. För att en person ska få licens för fler än 6 vapen krävs särskilda behov.[149] Sedan 1 juli, 2000 är även läkare skyldiga att rapportera till polisen om en patient inte anses vara lämplig för att inneha vapen, läkaren ska rapportera även om patienten inte innehar vapenlicens.[150]
Ammunition
Ett vapen kan inte ägas av fler än en person och det ska aldrig kunna uppstå tveksamheter om vem ägaren till vapnet är. Som vapeninnehavare har man rätt att köpa ammunition till vapnet som man har licens för, i övrigt är ammunitionsinnehav straffbart. Man kan få licens för ammunitionssamling men oftast gäller licensen för maximalt 1 000 patroner, vid större samlingar bör det finnas en bestämd inriktning på samlingen samt att den sökande har visat intresse för ammunitionssamlingar tidigare.[151]
Återkallelse av vapenlicens
Återkallelse av vapen kan ske men det krävs då starkare skäl än för att avslå en ansökan om vapentillstånd. Tillståndet kan återkallas om till exempel innehavaren har dömts för ett grovt brott, missbrukat vapnet eller missbrukat alkohol, narkotika eller dopningsmedel. Ett tillstånd kan även återkallas om inte förutsättningarna för tillståndet finns längre, till exempel kan det vara när behovet för vapnet inte längre finns.[152] Om en person som innehar vapen avlider ska enligt vapenlagen 1996:67 staten lösa in de vapen och ammunition det gäller, detta ska ske om inte vapeninnehavarens anhöriga har gjort sig av med vapnet inom en viss tid, i regel gäller ett år.
Förvaring av vapen
Det är den som har licens på vapnet som är ansvarig för förvaringen. Enligt vapenlagen 1996:67 ska skjutvapen förvaras i ett säkerhetsskåp, eller annat förvaringsutrymme som betraktas vara lika säkert, när det inte brukas.[153] Förvaringen av vapnet ska ske hos den person som är ansvarig för vapnet, undantag kan dock göras om till exempel sonen eller dottern i en familj flyttar till tätort eller större stad men tänker fortsätta jaga på föräldrarnas marker, då kan förvaringen ske i föräldrahemmet. Polismyndigheten kan även ge särskilda villkor för förvaringen, inkorrekt förvaring av vapnet är straffbart.[154] Polismyndigheten har rätt att kontrollera att förvaringsbestämmelserna följs, kontrolleringen av förvaringen bör dock meddelas minst 2 veckor i förväg.[155]
Export av vapen
Utförsel av krigsmaterial ur landet är förbjudet men det går att få tillstånd till detta om det finns säkerhets- eller försvarspolitiska skäl.[156] I vapenlagen 1992:1300 och vapenförordningen 1992:1303 finns bestämmelser vid utförsel av vapen. Ett utförseltillstånd bör inte ges till ett land som befinner sig i en väpnad konflikt med ett annat land, till ett land som har inre väpnade oroligheter eller till ett land där det förekommer omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.[157] 1992 bestämde riksdagen i Sverige att export av krigsmaterial endast får ske om det bedöms nödvändigt för att tillgodose det svenska försvarets behov av material eller i övrigt är önskvärd för den svenska säkerhetspolitiken samt inte står i strid mot principerna och målen för Sveriges utrikespolitik. Ett tillstånd får inte heller ske om det strider mot de internationella överenskommelser som Sverige biträtt, strider mot beslut av Förenta Nationernas säkerhetsråd eller om det strider mot folkrättsliga regler om export från neutral stat under krig. Det är Inspektionen för strategiska produkter som avgör om ett tillstånd för utförsel av krigsmaterial ska fås.[158] Om ansökan om utförseltillstånd avser fler än 30 handeldvapen till ett land utanför Europeiska unionen bör det krävas att köparen bifogar ett slutanvändarintyg av originalet. I slutanvändarintyget ska det framgå vad vapnen ska användas till samt att vapnet inte exporteras vidare till ett tredje land.[159]
För att få driva handel med vapen krävs det ett särskilt tillstånd. För att få ett sådant tillstånd krävs det att sökanden är ordentlig, pålitlig samt att han/hon har de kunskaper som krävs. Vapenlagen 1996:67 säger att vapenhandlare med tillstånd till handel med helautomatiska vapen inte får ha flera sådana vapen i lager än vad som har tagits in för en viss köpare.[160]
Transport av vapen
Om ett vapen ska transporteras måste det vara oladdat, delat och nerpackat i särskilda försändelser, det finns även en mängd regler om hur vapnet ska förvaras beroende på med vilket transportmedel vapnet fraktas. Om ett skjutvapen inte går att dela ska det vara försett med ett godkänt vapenlås vilket innebär ett lås som uppfyller Svenska Stöldskyddsföreningens, SSF, norm för hänglås klass tre, eller liknande lås som garanterar likvärdigt skydd. Undantag kan dock göras om transporten är bevakad.[161]
Svenska befolkningens inställning till vapen
Svenska Röda Korsets undersökning 2002
Mellan den 13 och den 29 maj 2002 genomförde Svenska Röda Korset tillsammans med TEMO en undersökning där syftet var att ta reda på allmänhetens inställning till skjutvapen. Undersökningen genomfördes bland 1 000 personer i Sverige via telefon.
Av de som genomförde undersökningen var 51 % män och 49 % kvinnor. 17 % av intervjupersonerna var mellan 16 och 25 år, 21 % var mellan 26 och 35 år, respektive 36 och 45 år och 41 % var mellan 46 och 65 år. Majoriteten, 46 %, av de som genomförde undersökningen hade gymnasiell utbildning som högsta utbildning, 20 % hade gått ut grundskolan eller motsvarande och 34 % hade gått högskola eller universitet. [162]
Vapen och kön
35 % av intervjupersonerna hade burit vapen i tjänst eller varit skytt, polis, hemvärnsman, militär eller dylikt, resterande 65 % hade inte burit vapen. Det var övervägande kvinnor, 93 % av alla kvinnor, som svarade att de inte hade burit vapen. 16 % av intervjupersonerna hade någon gång tänkt skaffa ett skjutvapen och 60 % av dessa skaffade sedan ett skjutvapen Undersökningen visade att de som någon gång tänkt skaffa ett vapen hade en positivare inställning till vapen än vad svenskan hade generellt, man kom även fram till att män har en positivare inställning till vapen än vad kvinnor har. [163]
Majoriteten, 84 %, av de som svarade på undersökningen instämde inte alls i påståendet ”det är en rättighet att ha och bära skjutvapen”, 11 % instämde delvis medan 3 % instämde helt i påståendet. Av dem som någon gång tänkt skaffa ett vapen tog färre avstånd från detta påstående, 69 % jämfört med tidigare nämnda 84 %. [164]
Innehav av vapen
De flesta, 88 %, av intervjupersonerna kände till att det finns lagar som reglerar vilka som får bära och inneha skjutvapen, 10 % svarade att de inte kände till dessa lagar. Om man ser till de olika könen kände männen i högre utsträckning till att det finns lagar med sina 93 % jämfört med kvinnans 82 %. På frågan om intervjupersonen tyckte att det var viktigt att det finns sådana lagar tyckte 85 % att det var mycket viktigt, 13 % tyckte att det var viktigt och resterande 2 % tyckte inte alls att det var viktigt. Det var färre, 78 %, av de intervjupersoner som hade tänkt skaffa ett vapen som svarade att det var viktigt att innehav av skjutvapen regleras av lagar.
Om vi skulle införa en hårdare lagstiftning instämmer 41 % helt respektive delvis i att våldet i samhället skulle minska, 15 % instämmer inte alls i att en sådan åtgärd skulle minska våldet. Majoriteten, 80 %, instämmer inte alls i att färre lagar angående vapeninnehav skulle minska våldet i samhället, 11 % instämmer delvis medan 6 % instämmer helt. [165]
Undersökningen innehöll en även fråga om intervjupersonen trodde att han/hon skulle kunna få tag på ett olagligt skjutvapen om han/hon ville, på den här frågan svarade majoriteten, 56 %, ja och en tredjedel, 33 %, nej. Sammanställningen av undersökningen visade att de intervjupersoner som över 46 år trodde i mindre utsträckning att de skulle kunna få tag på ett vapen. [166]
Tull och Polis
De allra flesta, 87 %, av intervjupersonerna tyckte att tull och polis borde göra mer för att stoppa illegal införsel av vapen i landet, 4 % tyckte inte att de borde göra mer. De allra flesta, 75 %, instämmer även helt i att våldet i samhället skulle minska om tullen och polisen fick mer resurser, 21 % instämmer delvis i påståendet och 4 % instämmer inte alls. [167]
Vapen och våld
På påståendet ”skjutvapen är ett bra sätt att lösa konflikten” instämde 98 % inte alls, 1 % instämde delvis respektive helt. De allra flesta, 91 %, trodde även att brottsligheten skulle öka om fler bar vapen, endast 2 % trodde att den skulle minska. På den här frågan visade även svaren att det var fler kvinnor, 94 %, än män, 88 %, som trodde att brottsligheten skulle öka.[168]
Undersökningen innehöll frågor som handlade om intervjupersonen själv och våld med vapen, 5 % av intervjupersonerna hade någon gång blivit hotade med skjutvapen, på den här frågan svarade 10 % av de som hade tänkt skaffa vapen och 7 % av de som burit vapen att de hade blivit hotade, av alla män hade 7 % blivit hotad. Majoriteten, 88 %, av de som genomförde undersökningen instämde inte alls i påståendet ”skjutvapen är ett skydd för mig och min familj”, 9 % instämde delvis i påståendet medan 3 % instämde helt. Om man ser till åldern var det främst de mellan 16 och 25 år som tyckte att skjutvapen är ett skydd för familjen.
En annan fråga som ställdes var om det fanns någon situation då intervjupersonen skulle kunna använda våld, de flesta, 64 %, svarade ja på den här frågan och 33 % svarade nej. Sammanställningen av undersökningen visade även att de med högre utbildning, 72 %, trodde inte högre utsträckning att det finns situationer då de skulle kunna använda våld jämfört med de som hade gått grundskolan, 52 %. Av de som någon gång tänkt att skaffa ett vapen svarade fler att det finns situationer där de skulle kunna använda våld, 73 % jämfört med 64 % som svensken svarade generellt. Av de som kan tänka sig att använda våld svarade en tredjedel (33 %) att det i sådana fall skulle kunna vara ett skjutvapen, 16 % svarade kanske och 49 % svarade nej. Av de som svarade ja var det främst personer som hade burit skjutvapen i tjänsten där 40 % svarade att det skulle kunna använda sig av ett skjutvapen. Om man ser till hela gruppen som skulle kunna använda skjutvapen svarade de flesta, 57 % att det i sådana fall skulle vara en situation där de var livshotade. Även livshot mot sitt/sina barn (43 %), livshot mot make eller maka (30 %) och allmänt hot mot sig själva, sin familj, släkt eller vänner (26 %) var alternativ då de kunde tänka sig att använda våld. [169]
Majoriteten, 93 %, av intervjupersoner ansåg inte att Sverige ska utbilda barn under 18 år i att använda skjutvapen (bortsett från sportsliga sammanhang), 4 % av intervjupersonerna ansåg att man borde utbilda barn under 18 år. [170]
Dataspel och våld
De allra flesta av intervjupersonerna trodde att våld i dataspel, filmer och på tv gör att våldet i samhället ökar i stor eller någon utsträckning, 49 % trodde att det ökade i någon utsträckning och 45 % trodde att det ökade i stor utsträckning. 5 % av intervjupersonerna trodde inte att det skulle öka våldet i samhället alls. Om vi skulle införa en censurering av våld i tv och dataspel instämmer 37 % av intervjupersonerna i att våldet i samhället skulle minska, 43 % instämmer delvis i att åtgärden skulle minska våldet och 20 % instämmer inte alls.
Åtgärder för att minska våldet i samhället
När det gäller att minska våldet i samhället instämmer 83 % av intervjupersonerna helt i att en åtgärd som att barn och ungdomar lär sig konflikthantering i skolan kan få våldet i samhället att minska, 14 % instämmer delvis medan 2 % inte instämmer alls. Det var även många, 71 %, som instämde helt i att våldet skulle minska om tillgången på skjutvapen minskade, 20 % instämde delvis i att åtgärden skulle minska våldet medan 7 % inte alls instämde. Ungefär en sjättedel (17 %) instämde helt i att våldet i samhället skulle minska om ingen bar vapen, inte ens poliser annat än i extremfall, 35 % instämde delvis och 47 % instämde inte alls. Om alla i samhället skulle bära skjutvapen instämde de flesta, 98 %, inte alls i att det skulle leda till att våldet minskade, 1 % instämde delvis respektive helt i att åtgärden skulle minska våldet i samhället. [171]
Brister i Sveriges arbete
Öppenhet
Trots att regeringen uttryckt att de ”har som målsättning att visa största möjliga öppenhet i redovisningen av den svenska krigsmaterialexporten och har kontinuerligt sökt förbättra redovisningen i syfte att verka för ökad öppenhet”[172] finns det brister i statistiken som Sverige visar. Det finns till exempel inga uppgifter alls när det gäller import av krigsmaterial och när det gäller exportstatistiken finns det vissa brister, det visas till exempel inte om vad för krigsmaterial som exporteras. Det redovisas även endast ett totalt värde att exporten, inte hur många vapen som har exporterats.
1999 offentliggjorde Justitiedepartementet att det svenska försvaret hade 920 000 skjutvapen, dock offentliggjordes det inte vad det var för slags vapen.[173] Sedan 2003 har inte heller Sveriges redovisat export av lätta vapen till Förenta Nationernas vapenhandelsregister.[174]
Märkningssystem
Sverige har arbetat med att få fram ett internationellt märkningssystem[175] och enligt Förenta Nationernas handlingsprogram 2001 ska varje land ha ett märkningssystem så att det blir lättare att spåra alla vapen. [176] Trots detta finns det inget krav på märkning av vapen i Sverige, det är upp till varje industri att bestämma, [177] inte heller ammunitionen i Sverige har krav på märkning.[178]
Export
Under perioden 2002 till 2006 har Sveriges vapenexport tredubblats och Sverige var den nionde största exportören av vapen i världen. Mellan åren 2006 och 2007 var vapenexporten högre än någonsin[179] och flera av dessa exporter skedde till länder som hade inre oroligheter, befann sig i väpnad konflikt eller där det förekom kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sverige exporterade under detta år krigsmaterial till ett värde av nästan 120 miljoner kronor till länder som enligt Svenska Fred och Skiljedomsföreningen och Miljöpartiet anses vara icke fria, bland dessa länder fanns Förenade Arabemiraten, Kazakstan, Oman, Pakistan, Saudiarabien och Tunisien.[180] Mellan 2004 och 2007 togs omkring 800 beslut om export av krigsmaterial som strider mot de riktlinjer som finns i Sveriges lagstiftning angående vapenexport.[181] Enligt Amnesty International har Sverige vid flera tillfällen exporterat vapen till länder trots att dessa länder inte uppfyller de riktlinjer som Sverige har satt upp för export av vapen. Mellan åren 2000 och 2003 har Sverige till exempel exporterat vapen till länder som inte uppfyller dessa riktlinjer till ett värde av 2 938 miljoner kronor. Vapen har bland annat exporterats till länder som Bahrain, Brasilien, Indien, Malaysia, Mexiko, Pakistan, Thailand, Tunisien och Venezuela trots att det där förekommer tortyr och andra omänskliga behandlingar av befolkningen.[182] Under åren 2006 och 2007 har Sverige exporterat vapen till bland annat USA och Thailand som är indragna i väpnade konflikter, export har även skett till Oman, Saudiarabien, Malaysia och Indien som antingen är diktaturer eller bevisligen bryter mot de mänskliga rättigheterna.[183]
År 1992 kom 90 % av alla som sökte asyl i Sverige från länder som befann sig i krig, 89 % av dessa flyktingar kom från länder som Sverige hade exporterat vapen till, som till exempel Irak, Iran, forna Jugoslavien, Peru och Turkiet.[184]
Import
Enligt Förenta Nationernas handlingsprogram som kom 2001 ska alla medlemsländer etablera och upprätthålla ett effektivt importsystem för lätta vapen. Sverige har däremot inte inrättat några lagar eller riktlinjer när det gäller import av lätta vapen. Det här ledde till att Sverige mellan åren 2000 och 2004 kunde importera krigsmaterial och ammunition från Israel till ett värde av 146 miljoner kronor trots att export dit är förbjudet. I och med att Sverige inte har infört några riktlinjer och regler för import kan import ske från vilka länder som helst och det här är något som bryter mot Förenta Nationernas handlingsprogram.
Slutanvändarintyg
Sverige har även brister när det gäller kontroll om vapnet säljs vidare till ett tredje land efter att det har lämnat Sverige. Enligt ”Lätta vapen – svåra problem” kontroller Sveriges ambassad endast slutanvändarintyget till skillnad från USA som skickar iväg en eller flera personer som kontrollerar antalet vapen som säljs vidare så att det stämmer med antalet vapen som såldes från början.[185] Slutanvändarintyg innebär att exportlandet utfärdar ett intyg över det slutliga användandet av vapnet, detta för att vapnet inte ska hamna i fel eller illegala händer.[186]
Organisationer
Internationella
Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa, OSSE
Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa eller Organization för Security and Cooperation in Europe, OSCE som är det engelska namnet, är ett nätverk av flera olika frivilliga organisationer. Organisationen startades 1986 och den fokuserar på frågor som konfliktförebyggande, krishantering och demokratiutveckling.[187] Organisationen har idag 56 medlemsstater vilka till exempel är alla Europeiska länder, USA, Kanada och flera centralasiatiska lände.[188] I november 2000 antog organisationen The OSCE Document on Small Arms and Light Weapons som är ett politiskt bindande dokument. Dokumentet tar upp frågor som märkning och registrering av lätta vapen i tillåten handel, problem med mellanhänder och den illegala handeln, öppenhet och informationsutbyte mellan länder samt att ländernas regler och dokumentation över import och export ska vara mer likvärdiga. Eftersom dokumentet är politiskt bindande måste inte medlemsländerna göra något, de får välja om de vill arbete med frågorna.[189]
International Action Network on Small Arms, IANSA
International Action Network on Small Arms startades 1999 och är ett nätverk bestående av 800 frivilliga organisationer som arbetar i 120 länder. De arbetar med att organisera arbetet med att förhindra den snabba spridningen och missbruket av användandet av lätta vapen. De vill öka kunskapen om lätta vapen och de arbetar även för ett säkrare samhälle och en större kontroll av vapenhandeln. Nätverket håller minst en gång om året ett möte mellan alla organisationer för att diskutera problemen och försöka hitta en lösning.[190] Nätverket driver även med Amnesty International och Oxfam en kampanj, Control Arms, som går ut på att införa en hårdare kontroll av vapenhandeln.[191] Kampanjen arbetar för ett internationellt bindande vapenhandelsavtal vilket Förenta Nationerna diskuterar idag.[192]
Norwegian Initiative on Small Arms Transfer, NISAT
Norwegian Initiative on Small Arms är ett forskningscenter i Norge som samarbetar med olika organisationer för att försöka stoppa exporten av lätta vapen till områden där de troligtvis kommer att användas i krig eller kränkningar mot de mänskliga rättigheterna. Den 30 november till 1 december, 2006 anordnade forskningscentret en workshop i Oslo. Då deltog mer än 60 experter från mer än 30 länder och dessa personer delade med sig av sina erfarenheter och kunskaper, allting resulterade sedan i en rapport.[193]
Small Arms Survey
Small Arms Survey är ett forskningsprojekt i Schweiz. De fungerar som en kunskapsbas om lätta vapen för regeringar, organisationer, privatpersoner et cetera. Projektet startades 1999 och det finansieras av the Swiss Federal Department of Foreign Affairs men även delvis av regeringarna i Kanada, Finland, Frankrike, Holland, Norge, Sverige och Storbritannien.[194]
Amnesty International
Amnesty International bildades 1961 av den brittiska advokaten Peter Beneson. Runt om i världen har Amnesty nästan 2 miljoner medlemmar och de arbetar i över 150 länder. Amnesty arbetar för att se till att Förenta Nationernas deklaration om de mänskliga rättigheterna efterlevs. 1964 startades den Amnesty i Sverige av Hans Göran Franck och Per Wästberg. Organisationen i Sverige har sitt sekretariat i Stockholm och idag har de runt 67 000 medlemmar runt om i Sverige.[195] Amnesty International driver sedan 2003 en kampanj, Control Arms, tillsammans med International Action Network on Small Arms och Oxfam. Kampanjen går ut på att hårdare kontroller av handeln med vapen ska införas[196] och ett även ett införande av ett internationell bindande avtal när det gäller vapenhandel, det här är något som Förenta Nationerna diskuterar idag.[197]
Saferworld
Saferworld är en organisation i London, Storbritannien som startades 1989. De arbetar med att skapa en säker omgivning för alla människor runt om i världen. För att nå det målet arbetar de även med att minska och kontrollera spridningen av lätta vapen i världen.[198]
Oxfam International
Oxfam International är en konfederation bestående av 13 olika organisation som startades 1995. De arbetar med fattigdom och orättvisa i fler än 200 länder.[199] Oxfam International samarbetar även med Amnesty International och International Action Network on Small Arms med kampanjen Control Arms som startades 2003. Kampanjen går ut på att införa en hårdare kontroll av vapenhandeln,[200] kampanjen strävar även efter ett internationellt bindande vapenhandelsavtal och det är något som Förenta Nationerna idag diskuterar.[201]
Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons
Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons, eller Parlamentarikerforum som är det svenska namnet, är en internationell sammanslutning av flera riksdagsledamöter. Organisationens främsta mål är att stoppa spridningen av lätta vapen. Idag består organisationen av cirka 140 riksdagsledamöter i cirka 50 länder. De arbetar främst med situationen i Latinamerika och söder om Sahara i Afrika eftersom problemet med lätta vapen är som störst i dessa områden. Organisationen hjälper länderna genom att samla information om lätta vapen och de genomför utbildningar för att hjälpa dessa länder att förbättra deras lagstiftning gentemot lätta vapen.[202]
Nationella
Swedish Action Network on Small Arms, SANSA
Swedish Action Network on Small Arms, SANSA, är ett nätverk bestående av flera organisationer. Nätverkets mål är att minska tillgången på och öka kontrollen av lätta vapen, detta vill de uppnå genom att öka kunskapen om lätta vapen. Swedish Action Network on Small Arms är den svenska versionen av International Action Network on Small Arms, IANSA. De organisationer som idag är medlem i det svenska nätverket är Amnesty International i Sverige, Kristna Fredsrörelsen, Liv & Fredinstitutet, Rädda Barnen, Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen och Svenska Röda Korset. Swedish Action Network on Small Arms bildades för att öka kunskapen om lätta vapen och dess problem.[203]
Kristna Fredsrörelsen
Kristna Fredsrörelsen bildades 1919 och arbetar med fred, nedrustning och ickevåld. De arbetar med dessa frågor genom att till exempel hålla kurser i ickevåld och konflikthantering, motarbetar produktionen och handeln med vapen och granska Sveriges och Europeiska Unionens agerande i säkerhetsfrågor. Organisationen är sammankallande i Swedish Action Network on Small Arms och de arbetar med lätta vapen men främst i Latinamerika och Karibien. [204]
Svenska Röda Korset
Svenska Röda Korset arbetar med att kartlägga tillgängligheten på lätta vapen i Sverige, de vill även öka kunskapen om lätta vapen.[205] De arbetar både nationellt och internationellt med problemen och de genomför utbildningar i humanitär rätt vilket är krigets lagar. [206] Röda Korset har även en ungdomsrörelse i Sverige som arbetar för att engagera fler ungdomar i den humanitära världen. De vill förhindra och lindra det mänskliga lindandet samt förhindra spridningen av lätta vapen. De jobbar även med att förhindra användandet av barnsoldater.[207]
Stockholm International Peace Research Institute, SIPRI
Stockholm International Peace Research Institute är ett forskningsprojekt som startades 2000. De forskar på sambandet mellan tillgång på vapen, vapenhandel och konflikter, de fokuserar särskilt mycket på lätta vapen.[208]
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen bildades 1883, Klas Pontus Arnoldson som var en av grundarna fick år 1908 Nobels fredspris. Föreningen är Sveriges största fredsförening och även världens äldsta. De arbetar för att få en minskning av den nationella och internationella vapenhandeln samt en skärpning av riktlinjer vid export av vapen. Svenska Freds- och Skiljedomsförening arbetade för att få en vapenfri militärtjänstgöring i Sverige vilket finns idag, de deltar även i kampanjen angående förbud mot personminor och sedan mars 1999 finns ett internationellt förbud mot antipersonella minor.[209] Föreningen tar fram fakta om vapen och arbetar för att påverka politiker, de verkar bland annat för en omläggning av säkerhetspolitiken för att den ska gynna fred och nedrustning. De vill öka engagemanget när det gäller fredsfrågor och därför sprider de information och lätta vapen. [210]
Svenska Rädda Barnen
Svenska Rädda Barnen är en underorganisation till Save The Children Alliance, de är tillsammans 27 systerorganisationer som arbetar för barnen rättigheter runt om i världen. De arbetar både på en lokal, nationell och internationell nivå. De arbetar mycket med barnsoldater och förbudet av barnsoldater vilket gör att de även kommer i kontakt med lätta vapenarbetet.[211]
Resultatdiskussion
En relativt ny fråga
Det är först nu på senare år som kontrollen och nedrustningen av lätta vapen har blivit ett stort diskussionsämne. Man har uppmärksammat från vilket kan bero på att det har börjat sammanställas statistik och information om. Den här informationen har lett till att fler har förstått hur många som drabbas av det stora antalet lätta vapen i världen. I och med att lätta vapen är så vanligt som det är har även många ett normalt förhållande till lätta vapen, de har varit i kontakt med dessa vapen flertalet gånger vilket ofta betyder att de inte har samma respekt för dessa vapen som de har för tunga vapen.
Nedrustning och kontroll av lätta vapen är för tillfället under en stor utveckling och det är främst enskilda organisationer och generalförsamlingen som arbetar med frågorna. Det är främst på senare tid som information och statistik om lätta vapen har spridits vilket har lett till att få vet mycket om lätta vapen, nedrustning och vapenkontroll. Det här kan bero på att när Förenta Nationerna bildades var frågan om kärnvapen i centrum, man såg kärnvapen som ett större problem och det här har påverkat stadgarna för organisationen och organisationens arbete.
Viktigt arbete
Den statistik vi har idag visar på att lätta vapen påverkar mycket i samhället, som till exempel kriminaliteten, utvecklingen och flyktingar. Arbetet med vapenkontroll och nedrustning som bedrivs i dag är därför väldigt viktigt. Kan vi kontrollera de vapen som cirkulerar runt i världen och destruera de som inte längre behövs kan vi minska risken att väpnade konflikter bryter ut i länder och att en konflikt blossar upp på nytt. En större kontroll skulle även öka möjligheterna för ett säkert samhälle där befolkningen litar på att regeringen skyddar dem och där befolkningen inte känner att de måste ta till vapen för att skydda sig själva.
Sverige är ett av de länder som har arbetat aktivt med vapenkontroll och nedrustning. Landet stödjer flera olika projekt som är kopplade till frågorna och flera av de vapen som inte längre behövs destrueras. Sverige har även lagar som reglerar innehav av vapen vilket gör att inte vem som helst ska kunna ha vapen. Sverige är även ett land utan speciellt mycket oroligheter och landet har varit krigsfritt sedan 200 år tillbaka, antalet mördade i landet ligger runt 200 per år och det vanligaste mordvapnet är kniv.[212] Även om inte vapenkontroll och nedrustning är den enda faktorn till det här kan det ha en betydande faktor. Befolkningen i landet känner sig inte hotade i samhället vilket gör att de inte känner att de behöver ta till vapen för att skydda sig själva. Om man jämför Sverige med till exempel USA där vissa delstater har få lagar som reglerar innehavet av vapen.[213] I USA mördades över 17 000 personer år 2006 och det vanligaste mordvapnet var skjutvapen.[214] En förklaring till de höga mordsiffrorna kan ligga i att USA har betydligt fler invånare, nästan 304 miljoner jämfört med Sveriges 9 miljoner,[215] men en annan förklaring kan vara att flera delstater i USA inte har lika hårda vapenlagar som Sverige och i USA går det 84 vapen på 100 invånare.[216]
Människans inställning till vapen
De allra flesta av de organisationer, regeringar, privatpersoner et cetera som arbetar med vapenkontroll och nedrustning fokuserar främst på att kontrollera produktionen av vapen samt handeln med vapen. Det här är självklart viktigt men det är även viktigt att fundera över vad det är som gör att människorna tar till vapen och hur vi kan ändra på det. Även om det inte pågår en konflikt i området tar människor ibland till vapen, som till exempel i Brasilien där stora delar av befolkningen bär skjutvapen vilket kan bero på att befolkningen inte känner sig trygga i samhället. För att minska skadorna som lätta vapen bidrar till varje år kan vi inte bara fokusera på att kontrollera produktionen, spridningen och handeln med vapen, vi måste även förstå vad det är som skapar dessa problem och hur vi kan ändra befolkningens inställning till vapen.
Öppenhet och kontroll
Det stora mörkertalet inom vapenhandeln samt svårigheterna med att spåra vapen leder till en svårkontrollerad marknad. Det finns ingen som riktigt vet hur många vapen det finns idag och därmed är arbetet att kontrollera och destruera dessa vapen svårt. För att kunna utföra ett effektivt arbete vad det gäller kontrollen av lätta vapen måste länderna öka öppenheten gentemot andra länder. För att kunna öka den här öppenheten måste varje land ta ansvar för vad som sker på deras territorium. Varje land måste öka vetskapen om hur innehavet av vapnet ser ut i deras land och de måste arbeta aktivt för att öka kontrollen av dessa vapen. Ett sätt att komma åt den illegala handeln är att öka kontrollen på den legala handeln eftersom det då är svårare att handla med illegala vapen.
Samarbete
Ett annat viktigt steg som alla länder måste ta för att ett effektivt arbete med nedrustning och kontroll av lätta vapen ska kunna fortsätta är att alla länder börjar samarbeta i frågan. Ett stort problem när det gäller olika avtal som har slutits är att dessa är relativt svaga för att så många länder som möjligt ska ratificera avtalet. Inget land vill förlora på att ratificera ett avtal vilket gör att få länder skriver på om en ratificering av avtalet leder till att flera länder måste ändra deras säkerhetspolitik. För att kunna fortsätta arbete med frågorna angående lätta vapen krävs det fler avtal och länderna kanske ska se långsiktigt på frågan, de kanske får ändra sin säkerhetspolitik nu men om man ser det långsiktigt kan de och många andra länder tjäna på det.
Under utveckling
Nedrustning av lätta vapen är ett relativt nytt moment vilket betyder att det fortfarande är under utveckling. Nedrustningen har utvecklats för att försöka hitta ett så effektivt sätt som möjligt, samtidigt som destruktionen av vapen ska vara effektivt måste det även vara säkert så inte vapnen hamnar i fel händer. I Sverige har vapen nedrustats på flera olika sätt och idag har den utvecklats till att bli en säkrare metod. Vid ett tillslag i södra Sverige för några år sedan greps ett antal personer i färd med att lasta ett stort antal illegala skjutvapen. Av dessa visade det sig att ett flertal hade varit beslagtagna i samband med brott och som sedan staten hade åtagit sig att se till att vapnen destruerades. Via en vapenhandlare, som skulle destruera vapnen, hade de dock återkommit ut på den illegala marknaden. Några fler sådana tillslag har inte gjorts och även om man inte är helt säker på att vapen inte återkommer på den illegala marknaden tror man att destruktionen av vapen, som idag har blivit med kontrollerad, genomförs korrekt.[217]
Hanna Pettersson
Folkuniversitetets Gymnasieutbildning
Vårterminen 2008
Källförteckning
Tryckta källor
Agrell Wilhelm, Rustningens Drivkrafter, Lund 2002
Berggren Malin, Lätta vapen – svåra problem, Stockholm 2002
Carlsson Peter och Teke Margareta, Till grund för fredsarbete, Rydaholm 1994
Dahl Anders, Dich Trine, Hansen, Tina och Olsen Vagn, Styrk projektarbejdet, Gylling 2005
Kappas Scott J, Traveler’s Guide to the Firearm Laws of the Fifty States, Covington 2007
Magnusson, Kerstin, ”Förslag till ändrad vapenlag”, Svensk Polis nr 5, 2003
Sjöström Lars, Rikspolisstyrelsens Författningssamling, 2002
Otryckta källor
Artiklar
Bagge Peter, “Svenska vapen används i Irakkriget” http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=59839&a=694962&lid=senasteNytt_616104&lpos=rubrik_694962, 2008-04-01
Björklund Per, ”Kalla kriget mot Iran allt kyligare” Stockholms fria tidning, http://www.stockholmsfria.nu/artikel/18680, 2008-03-05
Dagens Nyheter, ”Allt fler mord i USA”, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=696822, 2008-04-10
Magnusson Kerstin, Polisen ”Många illegala vapen i Europa”, http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=50575, 2008-03-05
Orre Johanna, Polisen, ”Nästan 14 000 vapen inlämnade under amnestin”, http://www.polisen.se/inter/util%5Cnodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=9197738, 2007-11-16
Polisen, ”Lämna in dina vapen till polisen”, http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=8175358, 2007-11-14
Polisen, ”Lämna in illegala vapen till polisen nu”, http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=8179314, 2007-11-14
Rashid och Bassam, ”Sveriges vapenexport: Brott mot de mänskliga rättigheterna eller ren hyckleri eller affärer?”, Human Rights Sweden, http://humanrightsweden.blogspot.com/search?q=sveriges+vapenexport, 2008-04-01
Rapporter
Actionaid, m.fl. Barometer 2008, http://www.svenskafreds.se/vapenexport/webbnytt/Barometer2008.pdf, 2008-03-31
Heckscher Sten och Johansson Claes, Rikspolisstyrelsens rapport om vapenlagen för 2001
Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen från Sverige, http://www.krf.se/download/SvenskaVapen_070202.pdf, 2007-12-13
Kristna Fredsrörelsen, Lätta Vapen, stora åtaganden, http://www.svenskafreds.se/vapenexport/material/SvenskaAtaganden.pdf, 2008-02-28
Pettersson Gun och Björnstad Anna, Lätta vapen, Svenska Röda korset
Svenska Fred- och Skiljedomsförening, Vapenexport, http://www.svenska-freds.se/vapenexport/fredsfakta/Faktablad0301.PDF, 2008-01-21
Övriga
Amnesty International, http://net19.amnesty.se/, 2008-03-07
Brottsförebyggande rådet, anmälda brott, uppklarade brott och misstänkta personer, http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&module_instance=8&id=8&statsType=100&statsCounty=La&Year=2003, 2008-04-10
Control Arms, http://www.controlarms.org, 2008-03-22
Europaparlamentet, Albanien, http://www.europarl.europa.eu/pv2/pv2?PRG=CALDOC&TPV=DEF&FILE=970313&TXTLST=1&POS=1&LASTCHAP=8&SDOCTA=7&Type_Doc=FIRST&LANGUE=SV, 2008-03-05
Förenta Nationerna, Barnsoldater, http://www.un.dk/Swedish/Briefing_papers/Barnsoldater/main.htm, 2008-03-05
Förenta Nationerna, Nedrustning, http://www.un.dk/swedish/Briefing_papers/Nedrustning/main.htm, 2008-03-01
Förenta Nationerna, United Nations International Study on Firearm Regulation, http://www.uncjin.org/Statistics/firearms/index.htm, 2008-02-16
International Action Network on Small Arms, http://www.iansa.org/about.htm, 2008-03-06
Inspektionen för strategiska produkter, http://www.isp.se/sa/node.asp?node=401, 2008-03-10
Kristna Fredsrörelsen, http://www.krf.se/, 2008-03-06
Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen, http://www.krf.se/msn/latta_vapen.asp, 2008-04-04
Landguiden, http://landguiden.se/, 2008-04-10
Norwegian Initiative on Small Arms Transfer, http://www.nisat.org/, 2008-03-06
Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa, http://www.osce-ngo.net/index.php, 2008-03-06
Oxfam International, http://www.oxfam.org/en/, 2008-03-07
Polisen, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, Vapen, http://www.polisen.se/inter/nodeid=6897&pageversion=1.jsp, 2008-03-06
Regeringskansliet, Enhetschefer, http://www.regeringen.se/sb/d/3296, 2008-04-04
Regeringskansliet, Frågor och svar, http://www.sweden.gov.se/sb/d/2572#item15734, 2008-01-28
Regeringskansliet, Nedrustning och ickespridning, http://www.regeringen.se/sb/d/2563/a/13852, 2008-03-01
Regeringskansliet, Sverige och OSSE, http://www.regeringen.se/sb/d/2560/a/13847, 2008-03-06
Riksdagshandlingar, Riksdagen, http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/akxkaanna.sh?%7BKEY%7D=EV%20236/1997%20PTJ-versio&%7BKIELI%7D=R, 2008-03-10
Rikspolisstyrelsen, Stulna och förkomna vapen
Rikspolisstyrelsen, ”Vapenamnestin överträffade förväntningarna 17 000 skjutvapen inlämnade till polisen”
Rädda barnen, http://www.rb.se/, 2008-03-06
Rädda barnen, Barnsoldater, http://www.rb.se/sv/FaktaOmBarn/KrigKatastrof/Barnsoldater.htm, 2008-03-05
Röda korset, http://www.redcross.se/, 2008-03-06
Saferworld, http://www.saferworld.org.uk/, 2008-03-07
Small Arms Survey, http://www.smallarmssurvey.org/, 2008-03-06
Stockholm International Peace Research Institute, http://www.sipri.org/contents/expcon/eu_illicit.html, 2007-12-03
Svenska Fred- och skiljedomsförening, http://www.svenskafreds.se/, 2008-03-06
Svenska Freds- och Skiljedomsförening, Lär om kärnvapen, http://www.svenska-freds.se/karnvapen/larom/introduktion/introduktion.shtml, 2008-02-16
Swedish Action Network on Small Arms, http://www.sansa.org/, 2008-03-06
Intervjuer
Dybeck Terese, Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons, 2008-03-21
Lindahl Rolf, Svenska Freds- och Skiljedomsförening, 2008-03-17
Hammarberg Christer, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, 2008-04-11
Pettersson Stefan, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, 2008-04-08
Wroblewski Nathalie, Svenska Röda Korset, 2008-03-11
Åberg Maja, Amnesty International, 2008-03-10
——————————————————————————–
[1] Swedish Action Network on Small Arms, http://www.sansa.org/, 2008-02-16
[2] Dybeck Teresa, Parliamentary Forum on Small Arms and Light Weapons, 2008-02-21
[3] Berggren Malin, Lätta vapen – svåra problem, Stockholm 2002, s. 7
[4] ibid. s. 3
[5] Dybeck Teresa, a.a.
[6] Berggren Malin, a.a. s. 3
[7] Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen från Sverige, http://www.krf.se/download/SvenskaVapen_070202.pdf, 2007-12-13
[8] Berggren Malin, a.a. s. 13
[9] Svenska Fred- och Skiljedomsförening, Vapenexport, http://www.svenska-freds.se/vapenexport/fredsfakta/Faktablad0301.PDF,
2008-01-21
[10] Berggren Malin, a.a. s. 12
[11] Svenska Freds- och Skiljedomsförening, a.a.
[12] Förenta Nationerna, Nedrustning, http://www.un.dk/swedish/Briefing_papers/Nedrustning/main.htm,
2008-02-16
[13] Berggren Malin, a.a, s. 22
[14] ibid.
[15] ibid. s. 23
[16] Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen från Sverige, a.a.
[17] Förenta Nationerna, Nedrustning, a.a.
[18] Berggren Malin, a.a, s. 25
[19] ibid. s. 9
[20] ibid. s. 24
[21] ibid. s. 8
[22] Förenta Nationerna, United Nations International Study on Firearm Regulation, http://www.uncjin.org/Statistics/firearms/index.htm, 2008-02-16
[23] Berggren Malin, a.a, s. 23
[24] ibid. s. 18
[25] Dybeck Teresa, a.a.
[26] Berggren Malin, a.a. s. 18
[27] Dybeck Teresa, a.a.
[28] Berggren Malin, a.a. s. 18
[29] ibid. s. 19
[30] ibid. s. 20
[31] ibid. s. 20
[32] Dybeck Teresa, a.a.
[33] Berggren Malin, a.a. s. 21
[34] ibid. s. 27
[35] ibid.
[36] ibid
[37] Svenska Freds- och Skiljedomsförening, Lär om kärnvapen, http://www.svenska-freds.se/karnvapen/larom/introduktion/introduktion.shtml, 2008-02-16
[38] Lindahl Rolf, Svenska Freds- och Skiljedomsförening, 2008-03-17
[39] Förenta Nationerna, Nedrustning, a.a.
[40] Lindahl Rolf, a.a.
[41] Förenta Nationerna, Nedrustning, a.a.
[42] Agrell Wilhelm, Rustningens Drivkrafter, Lund, 2002, s. 84
[43] Förenta Nationerna, Nedrustning, a.a.
[44] ibid.
[45] Agrell Wilhelm, a.a, s. 84
[46] Regeringskansliet, Frågor och svar, http://www.sweden.gov.se/sb/d/2572#item15734, 2008-01-28
[47] Förenta Nationerna, Nedrusning, a.a.
[48] ibid.
[49] Berggren Malin, a.a. s. 40
[50] ibid.
[51] Regeringskansliet, Nedrustning och ickespridning, http://www.regeringen.se/sb/d/2563/a/13852, 2007-08-31
[52] Berggren Malin, a.a. s. 28
[53] Stockholm International Peace Research Institute, http://www.sipri.org/contents/expcon/eu_illicit.html, 2007-12-03
[54] Berggren Malin, a.a. s. 41
[55] ibid. s. 42
[56] Regeringskansliet, Nedrustning och ickespridning, a.a.
[57] ibid.
[58] Förenta Nationerna, Nedrustning, a.a. 2008-03-01
[59]Regeringskansliet, Nedrustning och ickepspridning, a.a. 2008-03-01
[60] ibid.
[61] Dybeck Teresa, a.a.
[62] Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen från Sverige, a.a.
[63] Berggren Malin, a.a, s. 3
[64] ibid. s.12
[65] Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen från Sverige, a.a.
[66] Carlsson Peter och Teke Margareta, Till grund för fredsarbete, Rydaholm, 1994, s. 62
[67] Berggren Malin , a.a. s. 20
[68] ibid. s. 15
[69] ibid.
[70] Actionaid m.fl, Barometer 2008, http://www.svenskafreds.se/vapenexport/webbnytt/Barometer2008.pdf, 2008-03-31
[71] Berggren Malin, a.a. s. 15
[72] ibid. s.12
[73] Swedish Action Network on Small Arms, a.a.
[74] Dybeck Teresa, a.a.
[75] Berggren Malin, a.a. s. 13
[76] ibid. s. 12
[77] ibid. s. 14
[78] Rikspolisstyrelsen, Stulna och förkomna vapen, Rikspolisstyrelsen
[79] Dybeck Teresa, a.a.
[80] Carlsson Peter och Teke Margareta a.a. s. 27
[81] ibid.
[82] Ibid. s. 28
[83] Berggren Malin, a.a s. 14
[84] Rädda barnen, Barnsoldater, http://www.rb.se/sv/FaktaOmBarn/KrigKatastrof/Barnsoldater.htm, 2008-03-05
[85] Förenta Nationerna, Barnsoldater, http://www.un.dk/Swedish/Briefing_papers/Barnsoldater/main.htm, 2008-03-05
[86] ibid.
[87] Rädda barnen, Barnsoldater, a.a.
[88] Förenta Nationerna, Barnsoldater, a.a.
[89] Berggren Malin, a.a. s. 15
[90] ibid. s. 10
[91] ibid. s. 8
[92] ibid. s. 13
[93] ibid. s. 31
[94] ibid. s. 12
[95] ibid. s. 8
[96] ibid. s. 31
[97] ibid. s. 9
[98] Europaparlamentet, Albanien, http://www.europarl.europa.eu/pv2/pv2?PRG=CALDOC&TPV=DEF&FILE=970313&TXTLST=1&POS=1&LASTCHAP=8&SDOCTA=7&Type_Doc=FIRST&LANGUE=SV, 2008-03-05
[99] Björklund Per, ”Kalla kriget mot Iran allt kyligare” Stockholms fria tidning, http://www.stockholmsfria.nu/artikel/18680, 2008-03-05
[100] Berggren Malin, a.a., s. 8
[101] ibid. s. 13
[102] ibid. s. 30
[103] ibid. s. 22
[104] Agrell Wilhelm, a.a. s. 112
[105] ibid. s. 30
[106] ibid. s. 8
[107] ibid. s. 30
[108] Magnusson Kerstin, Polisen, ”Många illegala vapen i Europa”, http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=50575, 2008-03-05
[109] Heckscher Sten och Johansson Claes, Rikspolisstyrelsens rapport om vapenlagen för 2001
[110] ibid.
[111] Berggren Malin, a.a. s. 8
[112] ibid. s. 17
[113] Agrell Wilhelm, a.a. s. 96
[114] Carlsson Peter och Teke Margareta, a.a. s. 17
[115] Agrell Wilhelm, a.a. s. 112
[116] Rashid och Bassam, ”Sveriges vapenexport: Brott mot de mänskliga rättigheterna eller ren hyckleri eller affärer?”, Huamn Rights Sweden, http://humanrightsweden.blogspot.com/search?q=sveriges+vapenexport, 2008-04-01
[117] Regeringskansliet, Enhetschefer, http://www.regeringen.se/sb/d/3296, 2008-04-04
[118] Rashid och Bassam a.a.
[119] Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen, http://www.krf.se/msn/latta_vapen.asp, 2008-04-04
[120] Inspektionen för strategiska produkter, http://www.isp.se/sa/node.asp?node=401, 2008-03-10
[121] Berggren Malin, a.a. s. 34
[122] Kristna Fredsrörelsen, Lätta Vapen från Sverige, a.a.
[123] Kristna Fredsrörelsen, Lätta Vapen, stora åtaganden, http://www.svenskafreds.se/vapenexport/material/SvenskaAtaganden.pdf,
2008-02-28
[124] Berggren Malin, a.a. s. 33
[125] Kristna Fredsrörelsen, Lätta Vapen, svåra åtaganden a.a.
[126] ibid.
[127] ibid.
[128] Sjöström, Lars, Rikspolisstyrelsens Författningssamling, 2002 s. 45
[129] Hammarberg Christer, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, 2008-04-11
[130] Polisen, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, Vapen, http://www.polisen.se/inter/nodeid=6897&pageversion=1.jsp, 2008-03-06
[131] Hammarberg Christer, a.a.
[132] Sjöström, Lars, a.a. s. 32
[133] Hammarberg Christer, a.a.
[134] ibid.
[135] Polisen, ”Lämna in dina vapen till polisen”, http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=8175358, 2007-11-14
[136] Rikspolisstyrelsen, ”Vapenamnestin överträffade förväntningarna 17 000 skjutvapen inlämnade till polisen”
[137]Polisen, ”Lämna in illegala vapen till polisen nu”, http://www.polisen.se/inter/util/nodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=8179314, 2007-11-14
[138] Orre Johanna, Polisen, ”Nästan 14 000 vapen inlämnade under amnestin” http://www.polisen.se/inter/util%5Cnodeid=21434&pageversion=1.jsp?articleid=9197738, 2007-11-16
[139] Sjöström, Lars, a.a. s. 3
[140] Pettersson, Stefan, Statens Kriminaltekniska Laboratorium, 2008-04-08
[141] Magnusson, Kerstin, ”Förslag till ändrad vapenlag”, Svensk Polis nr 5, 2003
[142] Sjöström, Lars, a.a. s. 4
[143] ibid. s. 5
[144] ibid. s. 31
[145] ibid. s. 5
[146] ibid. s. 6
[147] ibid.
[148] ibid. s. 7
[149] ibid. s. 8
[150] Magnusson, Kerstin, a.a.
[151] Sjöström, Jan a.a. s. 23
[152] ibid. s. 43
[153] ibid. s. 34
[154] ibid. s. 38
[155] ibid, s. 39
[156] Berggren Malin, a.a. s. 33
[157] Sjöström, Lars, a.a. s. 25
[158] Berggren Malin, a.a. s. 33
[159] Sjöström, Lars, a.a. s. 25
[160] ibid. s. 26
[161] ibid. s. 35
[162] Pettersson, Gun och Björnstad, Anna, Lätta vapen, Svenska Röda korset, 2002
[163] ibid
[164] ibid
[165] ibid
[166] ibid.
[167] ibid.
[168] ibid.
[169] ibid.
[170] ibid.
[171] ibid.
[172] Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen från Sverige, a.a.
[173] Berggren Malin, a.a. s. 19
[174] Kristna Fredsrörelsen, Lätta Vapen, stora åtaganden, a.a.
[175] Kristna Fredsrörelsen, Lätta vapen från Sverige, a.a.
[176] ibid.
[177] Ibid.
[178] Kristna Fredsrörelsen, Lätta Vapen, stora åtaganden, a.a.
[179] Actionaid, m.fl. Barometer 2008, a.a.
[180] Rashid och Bassam, a.a.
[181] Bagge Peter, “Svenska vapen används I Irakkriget” http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=59839&a=694962&lid=senasteNytt_616104&lpos=rubrik_694962, 2008-04-01
[182] Rassid och Bassam, a.a.
[183] Actionaid m.fl. Barometer 2008, a.a.
[184] Carlsson Peter och Teke Margareta, a.a. s. 28
[185] Berggren Malin, a.a. s. 35
[186] Riksdagshandlingar, Riksdagen, http://www.eduskunta.fi/triphome/bin/akxkaanna.sh?%7BKEY%7D=EV%20236/1997%20PTJ-versio&%7BKIELI%7D=R, 2008-03-10
[187] Organisationen för Samarbete och Säkerhet i Europa, http://www.osce-ngo.net/index.php, 2008-03-06
[188] Regeringskansliet, Sverige och OSSE, http://www.regeringen.se/sb/d/2560/a/13847, 2008-03-06
[189] Berggren Malin, a.a. s. 42
[190] International Action Network on Small Arms, http://www.iansa.org/about.htm, 2008-03-06
[191] Control Arms, http://www.controlarms.org/ , 2008-03-22
[192] Åberg Maja, Amnesty International, 2008-03-10
[193] Norwegian Initiative on Small Arms Transfer, http://www.nisat.org/, 2008-03-06
[194] Small Arms Survey, http://www.smallarmssurvey.org/, 2008-03-06
[195] Amnesty International, http://net19.amnesty.se/, 2008-03-07
[196] Control Arms, a.a.
[197] Åberg Maja, a.a.a
[198] Saferworld, http://www.saferworld.org.uk/, 2008-03-07
[199] Oxfam International, http://www.oxfam.org/en/, 2008-03-07
[200] Control Arms, a.a.
[201] Åberg Maja, a.a.
[202] Dybeck Teresa, a.a.
[203] Swedish Action Network on Small Arms, a.a. 2008-03-06
[204] Kristna Fredsrörelsen, http://www.krf.se/, 2008-03-06
[205] Röda korset, http://www.redcross.se/, 2008-03-06
[206] Wroblewski Nathalie, Svenska Röda Korset, 2008-03-11
[207] Röda korset, a.a.
[208] Berggren Malin, a.a. s. 39
[209] Svenska Fred- och skiljedomsförening, http://www.svenskafreds.se/, 2008-03-06
[210] Lindahl Rolf, a.a.
[211] Rädda barnen, http://www.rb.se/, 2008-03-06
[212] Brottsförebyggande rådet, anmälda brott, uppklarade brott och misstänkta personer, http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&module_instance=8&id=8&statsType=100&statsCounty=La&Year=2003, 2008-04-10
[213] Kappas Scott J, Traveler’s Guide to the Firearm Laws of the Fifty States, Covington 2007
[214] Dagens Nyheter, ”Allt fler mord i USA”, http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=696822, 2008-04-10
[215] Landguiden, http://landguiden.se/, 2008-04-10
[216] Berggren Malin, a.a. s. 21
och flugit 37:an i 60 minuter. Dessutom fikat och ätit Sveriges godaste sockerkaka.
0 kommentarer