Kritiken har varit och är stenhård mot rikspolisstyrelsen, RPS, från landets idrottsskyttar och jägare för att RPS skriver råd som inte har någon som helst bäring i sina föreskrifter och därmed inte heller i förordningen. Polismyndigheterna som alla andra myndigheter får endast fatta beslut med lag som grund, dvs föreskrifter eller förordning. Men det struntar man i och fattar beslut med allmänt hållna råd från RPS som grund. Därmed bryter man mot regeringsformen, en av våra grundlagar.

 

Värstingen är polismyndigheten i Göteborg (V Götaland). Där hittar man på en massa nya regler för att idrottsskyttarna ska få sina vapenlicenser. Inte ens Ragnar Skanåker skulle få en licens om värstingarna fick härja i Skåne, där den 4-faldige OS-medaljören numera är bosatt. Här kommer en välförtjänt uppläxning från Förvaltningsrätten i Göteborg. Men det räcker inte, någon eller några hos polisen i Göteborg borde åtalas för tjänstefel.

 

FÖRVALTNINGSRÄTTEN

I GÖTEBORG

Avdelning 1

 

 

DOM

2012-02-24

Meddelad i Göteborg

Mål nr 16447-11

Enhet 1:2 Dok.Id 131501

 

KLAGANDE

(Personuppgifterna borttagna av Berghs Blogg)

MOTPART

Polismyndigheten i Västra Götaland

Box 429

401 26 Göteborg

ÖVERKLAGAT BESLUT

Polismyndighetens beslut den 13 november 2011, diarienr 1400V05-Av-

551-00266/2011

SAKEN

Ansökan om tillstånd att inneha skjutvapen enligt vapenlagen (1996:67),

VL

___________________

DOMSLUT

Förvaltningsrätten bifaller överklagandet, upphäver polismyndighetens beslut och beviljar M Ö tillstånd att inneha en revolver av fabrikat

Ruger kaliber .22 och en pistol av fabrikatet Walther kaliber 9mm.

____________________

1

FÖRVALTNINGSRÄTTEN

I GÖTEBORG

DOM

 

Avdelning 1

BAKGRUND

Efter att M Ö sökt om tillstånd för tre enhandsvapen, avsedd för målskjutning, beslutade polismyndigheten att avslå hans ansökan eftersom den tävlingsaktivitet som han visat inte var av sådan omfattning att han därmed inte visat att hans behov var sådant att kravet på synnerliga skäl var uppfyllt.

YRKANDEN M.M.

M Ö överklagar polismyndighetens beslut och yrkar att han beviljas det sökta tillståndet samt anför i huvudsak följande. Situationen vid den s.k. tillståndsgruppen vid polismyndigheten i Göteborg har uppenbarligen utvecklats dithän att den enskildes rättsläge helt kan negligeras. Polismyndighetens beslut avser ett annat vapen än det som hans ansökan omfattar.

Han har sökt tillstånd att inneha en revolver av fabrikat Ruger kaliber .22, en pistol av fabrikatet Walther kaliber 9mm samt en revolver av fabrikatet Ruger kaliber .44 Magnum. Han begränsar sitt överklagande till att endast avse de två första vapnen och båda är avsedda för målskjutning.

Av det föreningsintyg som getts in framgår att han är en aktiv medlem, att han deltagit i föreningens skjutningar och att han uppfyller kraven för Svenska Pistolklubbens guldmärke. Detta är vad som gäller vid licensansökan för enhandsvapen enligt vapenlagstiftningen och som dessutom finns återgivet på Rikspolisstyrelsens hemsida. Oaktat detta har han ombetts att inkomma med träningsresultat eller särskilda intyg från föreningen om sin aktivitet och deltagande vid träningar. Ingen som han har en aning om vad detta är för intyg eller vem som skall utfärda dessa.

2

FÖRVALTNINGSRÄTTEN

I GÖTEBORG

DOM

 

Avdelning 1

En rigorös kontroll av förutsättningarna och en koll av den som söker vapenlicens är något som han till fullo accepterar. Det kan emellertid inte vara vapenlagstiftningens mål och mening att enskilda tillståndsgrupper tillåts tänja på lag och förordning utanför lagstiftningens ramar och till varje pris ifrågasätta, motarbeta och tolka sakförhållanden enkom till den enskildes nackdel. Den här sortens myndighetsutövning torde sakna motstycke i svensk rättstradition.

Hans ärende (de tre ursprungliga vapnen) nådde polismyndigheten i Göteborg den 7 januari 2011 och i november 2011 upplystes han om att han drygt ett år tidigare ansökt om tillstånd att inneha en revolver av fabrikat Smith & Wesson. Det är otroligt och det finns på goda grunder anledning att starkt ifrågasätta och klandra den behandling hans licensärende fått och likaså den tid som förflutit, sannolikt på grund av att han blivit bortglömd.

Polismyndighetens inställning

Polismyndigheten anser att överklagandet skall avslås samt anför i yttrande till förvaltningsrätten att det är korrekt att man i det överklagade beslutet angett ett felaktigt vapen samt att det är korrekt att M Ö ansökan omfattade de vapen som M Ö specificerat i sitt överklagande.

DOMSKÄL

Tillämplig lagstiftning

Av 2 kap. 4 § VL framgår att en enskild person får meddelas tillstånd att

inneha ett skjutvapen om den enskilde behöver vapnet för ett godtagbart

ändamål.

3

FÖRVALTNINGSRÄTTEN

I GÖTEBORG

DOM

Avdelning 1

I 2 kap. 6 § första stycket VL föreskrivs att tillstånd att inneha enhandsvapen för flerskott får meddelas endast om det finns synnerliga skäl. I 2 kap. 3 § vapenförordningen (1996:70) sägs att den som ansöker om tillstånd till innehav av skjutvapen skall visa att han eller hon kan handha ett sådant vapen som ansökan avser. För enhandsvapen gäller att sökanden skall ha fyllt 18 år och vara aktiv medlem i en skytteförening eller motsvarande organisation samt ha visat krav på särskild skjutskicklighet.

Förvaltningsrättens bedömning

M Ö är medlem i en skytteförening och ägnar sig åt målskytte, vilket medför att kraven i 4 § om godtagbart syfte är uppfyllt. Förutom de grundläggande bestämmelserna om förutsättningarna för tillstånd att inneha skjutvapen finns för enhandsvapen dessutom en generell begränsning om att tillstånd får meddelas endast om det finns synnerliga skäl.

Kravet på synnerliga skäl vad gäller tillstånd till innehav av enhandsvapen infördes genom vapenkungörelsen från år 1934. I den proposition som låg till grund för lagstiftningen uttalades att denna typ av ur samhällets perspektiv torde erbjuda särskilt stora risker. Tillståndsprövningen borde vad gäller såväl sökandens behov av vapnet som hans personliga kvalifikationer därför följa strängare normer, se prop. 1934:181 sid. 25. Bestämmelsen med krav på synnerliga skäl för tillstånd har därefter överförts till den nu gällande vapenlagstiftningen med endast språkliga justeringar.

I lagförarbetena anförs att en utgångspunkt i vapenlagstiftningen är principen att tillstånd till innehav av skjutvapen inte skall beviljas annat än när det är motiverat med hänsyn till ändamålet och sökandens behov av vapen.

4

FÖRVALTNINGSRÄTTEN

I GÖTEBORG

DOM

 

Avdelning 1

Prövningen skall därför göras utifrån de kriterier som uppställts i lagstiftningen och inte från den enskildes subjektiva uppfattning, se prop.

1999/2000:27 sid. 32.

Högsta Förvaltningsdomstolen har i RÅ 2004 ref. 32 slagit fast att det i uttrycket synnerliga skäl ligger att en mycket restriktiv bedömning skall göras. Den restriktiva bedömningen skall enligt Högsta Förvaltningsdomstolens mening omfatta samtliga krav som uppställs för vapeninnehav och innefatta, förutom sökandens kvalifikationer och behov av vapnet, även

vapnets lämplighet för det angivna ändamålet. Inledningsvis kan det enligt förvaltningsrätten konstateras att det inte framförts några invändningar mot att det ifrågavarande vapnet inte skulle vara lämpligt för sitt ändamål. Såvitt avser kraven om sökandens behov av vapnen och hans kvalifikationer anser förvaltningsrätten att det uttryckliga krav i lagtexten avseende vad som innefattas i begreppet aktivt medlemskap att ge in tillsammans med en tillståndsansökan, som bör läggas till

grund för bedömningen av huruvida den sökande kan anses uppfylla kravet på aktivt medlemskap eller inte. På nämnda föreningsintyg, som är utformat i enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 3 § vapenförordningen, uppställs som krav för att man skall betecknas som en aktiv medlem att man under de senaste sex månaderna regelmässigt deltagit i föreningens skjutningar

med vapen som förekommer i förbundets reglemente. Att såsom polismyndigheten gjort ställa krav på att den sökande skall kunna uppvisa ett antal tävlingsresultat ett visst antal år tillbaka i tiden har inte stöd i vare sig vapenlagstiftningen, dess förarbeten eller polisens föreskrifter och allmänna råd och är inte heller förenligt vare sig med grundläggande principer om rättssäkerhet eller legalitet. Denna omständighet kan därför, som polismyndigheten gjort, inte läggas till grund för bedömningen av sökandens lämplighet och krav på aktivitet. Föreningsintyget utvisar att M Ö uppfyller kraven på ett aktivt medlemskap och på skjutkvalifikationer. I sammanhanget bör dock noteras att det anges ett felaktigt efternamn i föreningsintyget men att det oaktat detta inte torde vara någon tvekan om att intyget ändå avser M Ö eftersom personnumret är det korrekta. M Ö borde därför ha beviljats det sökta tillståndet.

Föreningsintyget är över ett år gammalt, vilket kan tala för att målet bör åerförvisas till polismyndigheten för ny prövning avseende huruvida M Ö  alltjämt uppfyller kravet på aktivt medlemskap. Å andra sidan har inget annat framkommit som visar att så inte skulle vara fallet och polismyndigheten har inte gjort gällande motsatsen, utöver sitt påstående om

att M Ö kunnat uppvisa för få tävlingsresultat, vilket förvaltningsrätten har funnit inte kan beaktas. Mot bakgrund härav saknas skäl att anta att M Ö inte alltjämt är aktiv och överklagandet skall därför bifallas.

_______________________________________________