En flodvåg väller fram ur Sveriges radio om de amerikanska kandidaterna till presidentvalet i november. Rena tsunamin utan kontakt med de stora lyssnarskarornas mer sansade intresse för amerikansk inrikespolitik. Redaktörernas eget intresse tar överhanden och lyssnarna marginaliseras.
Vem som blir motkandidat till sittande presidenten Barack Obama intresserar nog de flesta i Sverige. Men under veckor har vi dagligen matats med utförlig information om de amerkanska kandidaternas inbördes utspel och uttalanden. Långt, långt innan det blev klart vem som skulle bli republikanernas kandidat vällde den politiska rapporteringen fram som en översvämning i Småland.
Ställ dig två frågor: Är svenskarna så till den grad intresserade av amerikansk politik att nyhetsprioriteringen är befogad?
Fråga två: Vilka nyheter har funnits som vi inte har fått reda på något om på grund av att amerikansk inrikespolitik har tagit utrymmet?
Jag bävar inför den kommande detaljrapporteringen från valkampanjen när det drar sig närmare valet i november. Ska vi då matas med sifferexercis dagligen om resultaten från olika mätningar runt om i USA när Obama eller Romney öppnat munnen? Lite mera sans och balans för att uppnå takt med svenskarnas i gemen intresse för amerikansk valkampanj välkomnas.
Visst, det var partiledardebatt i riksdagen för några dagar sedan. Vips, så åkte alla program ut och istället fick vi i P1 direktsändning av vad ett gäng politiker sade. Det mest otroliga är inte att politikerna styr radion utan att alla medier är tysta. Det finns Resumé, det finns radioprogrammet ”Publicerat”, det finns Dagens Media och vi har tidningen Journalisten – ingen nämner ett ljud om detta sovjetluktande samhälle. Vad tyder det på?
Sveriges Radio borde namnbytas till Statens Radio. Bevakningen av det amerikanska politiska livet är större än bevakningen av det svenska sett till antalet sändningstimmar. Statens Television är lika snett ute. När det är partiledardebatt i riksdagen bryts den lagda programtablån och lyssnarna serveras direktsändning från talarstolen. Vilka, förutom eliten av politiker, diplomater och mediafolk är intresserade? Jag påstår: Ytterst få. Vilket bevisar, om jag har rätt, att politikerna styr STV och SR. Och att eliten ger blanka f-n i vad medborgarna tycker.
Kom inte dragandes med demokratitugget, vi har skendemokrati. Inte verklig demokrati dvs folkstyre. Folket styr inte, utan styrs.
Dessutom vore det väl en poäng om den bevakning som sker mera koncentrerade sig på vad som rör sig lite grann under ytan. Såg en artikel i amerikanska veckotidningen The Nation som konstaterade att det mesta handlar om pengar från en liten, liten del av väljarkåren (0,000063 procent) som investerar frikostigt för att få hållhakar på båda sidornas kandidater. http://www.thenation.com/blog/166411/buying-president-2012-meet-super-pac-mega-donors
Bergh, du ställer 2 frågor. Den första kan jag svara på. Svaret är: NEJ.
Är jävligt trött på dessa amerikanska val. Det börjar med primärval där media hänger med delstat efter delstat,fortsätter med kandidatnomineringar, valturnér där varje delstat besöks osv.
Det räcker om vi får reda vem som blir president nästa period.
Mer viktig än så är inte den amerikanska politiken för oss i Sverige
Du kunde lagt till att den vettlösa rapporteringen har pågått i ett år fram till nu. Reportrar och redaktörer utgör en elit i det svenska samhället och den helt sanslösa proportionen visar vem man rapporterar för, dvs för samhällseliten. IG för den svenska journalistkåren.
Instämmer, det är alldeles för mycket. Men inte bara i radion. TV kanaler idisslar minst lika mycket.