Åklagaren skickade åtta poliser för husrannsakan hos en idrottsskytt för misstanke om olaglig ammunition. Helt oskyldig, slog tingsrätten fast.
Åtta poliser gjorde husrannsakan och beslagtog ett parti ammunition för att någon fått för sig att det kunde vara stulen militärammunition. Efter polisutredning och interna utredningar hos försvaret hade ingen kunnat finna någon grund för att patronerna var stöldgods. Men åklagaren ändrade då brottsrubriceringen till ”grovt” och därmed blev tiden för att få åtala fem år istället för två.
Helt oskyldig
Idrottsskytten och tillika jägaren besökte en vapenmässa i Sverige och köpte där, helt lagligt, han har de tillstånd som behövs, ett större parti patroner i kaliber 7,62 millimeter. Kalibern kallas även 30.
Patronerna var förpackade i försvarets askar, men det är inget konstigt. Försvaret säljer ju ut mängder av överskottsmateriel så det var inget som köparen reflekterade över. I den civila världen kallas dessa patroner för 308 W (W som i Winchester) och är en av de vanligaste kalibrarna för jakt i Sverige.
Köparen har ett jaktgevär Remington modell 700 i just denna kaliber och tänkte ha de inköpta, helmantlade, patronerna för träningsskytte. Vad han inte visste var att svenska försvaret aldrig sålt just den sortens patroner till den civila marknaden. Och den detaljen blev spelöppningen för en underinspirerad åklagare som såg chansen att driva ett spektakel och möjligen få lite medial bekräftelse.
Blocket
Efter en tid med övningsskytte insåg idrottsskytten att hans antal patroner skulle räcka för hans övningsskytte i mer än hundra år. Så varför inte sälja ut det mesta? Till skillnad mot brännvin finns inga restriktioner för att överlåta ammunition till vem som helst som har nödvändigt vapentillstånd.
Så idrottsskytten satte ut en annons på Blocket.se och fick spekulanter. En av dem som såg annonsen på Blocket gjorde polisanmälan om misstänkt stulen militärammunition. Det blev upprinnelsen till en rättslig cirkus med undermåliga utredningar, felaktiga sakkunnighetsutlåtande och en saftig nota till skattebetalarna. Advokaterna Silbersky och Ahltin försvarade idrottsskytten respektive den ursprunglige patronsäljaren.
Åklagare får bara åtala när de har välgrundad anledning tro på en fällande dom. Läs hela denna motbjudande rättshistoria genom att klicka här på blå text. Och hur ammunitionen hamnade på marknaden utan att vara varken såld eller stulen. Hela artikeln publicerades ursprungligen i medlemstidningen Vapenägaren, som ges ut av Sveriges Vapenägares Förbund, SVF. Förbundet leds av Ragnar Skanåker.
Hur vore det om riksåklagaren agerade? Eller är det meningen att obefogade åtal ska få ställa till ett helvete för helt vanliga hederliga medborgare?
Text: Lars-Kristian Bergh
Det är mycket lättare att angripa småsaker än att ta itu med de grova brotten och att lösa vardagskriminaliteten. Och var är proportionerna? ”resursbrist” är polisens mantra men här kan de skicka 8 poliser för att kolla stulen ammunition som inte var stulen. Varför 7 extra poliser? Varför måste de köra omkring två och två hela tiden? Slöseri.
Läste någonstans att bästa sättet är att säg att inbrottstjyvarna har vapen då kommer 4 patruller beväpnade till tänderna skjutglada machopoliser. Risk förstås att dom skjuter dig i besvikelsen att det inte var sant.
Hur det kan bli ibland! Vill man att polisen ska komma kan man alltid säga att det är hembränning på gång. Då kommer 40 stycken! Är det inbrott i någon stuga kommer ingen. Då får man fylla i en blankett.