Förr kunde vi skratta gott åt uttrycket ”det går inte att skriva om en synål utan att någon enögd jävel tar åt sig”. Men det är inte roligt längre, eftersom så många inte längre förstår ironin. Vi lever nämligen i lättkränkthetens tidevarv.

Jag tillhör grupp x och har därför rätt att behandlas med silkesvantar. Det senaste exemplet är konsekvenserna av att en tv-journalist ställde frågan till en arrangör av ett kafferep enbart för afrosvenskar om det inte var ungefär som Ku Klux Klan.

Det var kanske inte en brilliant fråga, men svaret var rätt bra, ”vi lynchar inte folk”. Alla som varit med i direktsänd tv vet att det inte är rätt plats för att reflektera eller mumla sig fram till den rätta formuleringen. Det gäller att skjuta från höften.

 Regim-TV

Förr, när vi enbart hade regimtelevisionens utbud fanns det kanske större skäl att ha synpunkter på vad journalisterna presterade. Det fanns ju inga alternativ. Men i dag är det faktiskt rimligt att fråga varför alla lättkränkta tittar på tv.

Det går att byta kanal. Eller göra egen tv med smarta frågor. Eller politiskt korrekt tilltal. Nätet är fullt av smarta människor (och en del foliehattar) som gör just det, skapar program där de går på djupet. Eller renodlar sin identitetsgrupp. Och framför allt, lättkränkta bör inte medverka i tv-program.

Tv är en del av upplevelseindustrin och producerar för att ha så många engagerade tittare som möjligt. Men om den lättkränkte nu ändå vill titta på de stora tv-kanalerna?

 Visst, det är rimligt att ibland ha synpunkter på frågor som journalister ställer. Exempelvis när Jimmie Åkesson inte får några följdfrågor därför att hela den redaktionella resursen lagts ner på att nita finansministern som också ska vara med i samma program. Låt gå för det. Skriv till redaktionen och be dem skärpa sig!

Sociala medier

Men reaktionerna på sociala medier nöjer sig inte med detta, utan här ställs krav på ursäkter, att journalisten ska avgå, att journalistens chef bör avgå.

 Sannolikt kommer kravropen att om några dagar ha nått statsminister Stefan Löven så att även han får överväga sin ställning.

Som sagt. Nämn synål och någon enögd jävel tar åt sig.

Förresten, använd inte sådana uttryck. Den som skriver ord som ”enögd jävel” riskerar att bli anklagad för att håna blinda, förlåt, handikappade, förlåt, funktionsnedsatta, förlåt funktionsvarierade.

Vi har på senare tid diskuterat näthatet och dess orsaker. Medierna har stängt kommentatorsspalter (”pissrännorna”) och många vittnar om hur självcensuren smyger sig på. Folk slutar blogga och skriva eftersom hotelserna blir för grova.

Men näthatets minst lika skadliga utlöpare är denna sorts digitala lynchningar, en nätinducerad Ku Klux Klan-mentalitet. Således.

Jag hoppas att alla enögda jävlar nu tar åt sig rejält av denna artikel. Att ni känner er kränkta. Det mår ni bra av.

Och så hoppas jag, för samhällets välbefinnande, att ni skaffar er ett liv. Samt använder det till att diskutera det som är viktigt.

Text: Stig-Björn Ljunggren

Chefredaktör Sydöstran, doktor i statsvetenskap