Tänker politikerna göra de flesta av oss kriminella när de skärper knivlagen? Rör inte hederligt folks knivar och framför allt inte småknivar av det slag som du får ta med ombord i kabinen när du flyger.

Många av oss har en liten fällkniv i fickan eller i handväskan och kanske både yxa och större kniv i bilen. När knivlagen skärps är det nödvändigt med tydlighet och mindre utrymme för polisiär godtycklighet och dåligt omdöme. Var och en av oss som avslutat ett påkört djurs stress och lidande vid vägkanten med en liten fällkniv vill kunna fortsätta ha kniv i fickan utan att bli lagförda som kriminella.

EU-regler

Självklart ska kriminella busar inte få ha slidknivar, springknivar och kaststjärnor med mera dylikt på allmänna platser. Men vanliga hederliga människor utan minsta kriminella avsikt ska lika självklart få ha en mindre fällkniv med sig var som helst. EU godkänner att du till och med får ha med din kniv ombord inne i kabinen ifall bladlängden inte överstiger 65 millimeter. Här har politikerna möjligheten att göra det enkelt för sig och i knivlagen göra undantag för fällknivar vars bladlängd inte överstiger 65 millimeter.

Landets jägare (och idrottsskyttar) är mycket tydligt underrepresenterade i brottsstatistiken och det ska inte politikerna eller de jaktfientliga miljöpartisterna ändra på genom att kriminalisera alla dem som vill bära ett viktigt verktyg i fickan eller i väskan. Många, både jägare och andra med kunskap, har stannat på vägen och hjälpt chockade människor med att avliva påkörda rådjur med hjälp av en fällkniv.

Alla dem instämmer nog i att sunt förnuft ska få råda. Men sunt förnuft är olika för olika människor och vi har  alldeles för många exempel på poliser som haft större behov av att visa maktutövning än att tillämpa sunt förnuft. Åklagarkåren har också många gånger använd skattemedel för processer om bagateller eller av prestigeskäl drivit åtalen genom minst två rättegångar.

Leif G W Persson

Den nuvarande knivlagen kom till efter ett utredningsförslag av kriminologen Leif G W Persson som noga betonade att knivförbudet inte avsåg vanligt hederligt folks knivar för seriösa ändamål. Riksdagens betänkande var inne på samma linje att det var kriminella och huliganers knivar som polisen skulle få rätt att beslagta genom att göra deras innehav kriminellt. Trots det ingrep polisen i fall efter fall mot hederliga personers knivar och åklagarna drog dem inför domstol.

Men när en kvinnlig kock på väg hem från en matlagningskurs åtalades för att hon hade en dyrbar japansk kockkniv i väskan vaknade etablissemanget till. Åklagaren hade det dåliga omdömet att driva målet till hovrätten där hon fälldes. Men Högsta domstolen, HD, gjorde ett undantag och tog upp målet och frikände kocken. Exemplet visar att rättsbyråkratin inte kan ges förtroendet att inom en vid ram få använda sitt eget omdöme. Ramen bör vara så smal som det är möjligt.

Lars-Kristian Bergh (text o bild)