Poliserna på bilden har inget samband med texten
Den 2 augusti 2018 skjuter tre poliser 25 skott mot Eric Torell, 20, med Downs syndrom, när han leker med ett leksaksvapen i Stockholms innerstad. Tre av skotten träffar, varav två i ryggen. Eric faller till sin död, ihjälskjuten av sina stora idoler.
I vår bok ”25 skott” har vi granskat händelsen. Det framgår att polisen uppvisar tydliga brister i det taktiska och mentala arbetet. De agerar för offensivt och försätter sig i situationer där de känner sig tvungna att skjuta i nödvärn.
Sedan 1990 har svensk polis skjutit ihjäl 44 personer, varav en stor del av dödsoffren har varit psykiskt instabila. Det är en påfallande hög siffra ur ett nordiskt perspektiv. Som i fallet Eric, ser vi ett genomgående mönster: Brister i taktiska och mentala färdigheter, ett behov av att skapa kontroll via vapen och skjutningar i nödvärn.
Efter polismorden i Malexander (1999) och EU-kravallerna i Göteborg (2001) skapade polisen ett nytt taktiskt koncept som i dag kallas Polkon (polisiär konflikthantering). Grundtanken var att förbättra polisens taktiska agerande både vid vardagsingripanden och hantering av folksamlingar.
Myndigheten lägger resurser på en gigantisk kommunikationsavdelning som avser att stärka varumärket och få tolkningsföreträde.
Polkon är ett bra material som bygger på evidensbaserade teorier, principer och beprövade metoder. Men det används felaktigt i utbildningen. Det är alldeles för stor betoning på vapenanvändningen, ett för stort fokus på offensiva metoder och värsta scenarier som leder till förödande konsekvenser i vardagsingripanden.
Av de totalt 44 dödsskjutningarna har åtta av fallen lett till åtal. Endast två av dessa har lett till fällande domar. Men den övervägande majoriteten har slutat i nedlagda förundersökningar som därefter har blivit sekretessbelagda av avdelningen för särskilda utredningar, polisens egen internutredningsenhet.
Polismyndighetens kontakt med offrens anhöriga är under all kritik. De får knapphändig information om vad som har hänt. Många viktiga frågor lämnas därför obesvarade vilket försätter de anhöriga i livslånga trauman. I stället lägger Polismyndigheten resurser på en gigantisk kommunikationsavdelning som avser att stärka varumärket och få tolkningsföreträde.
I ett demokratiskt samhälle som Sverige, som följer Europakonventionens skydd för de mänskliga rättigheterna, är detta oacceptabelt.
Polisen måste öppna för ett självreflekterande lärande. I ”25 skott” uppmärksammar vi systemfel och föreslår en övergripande genomlysning av polisens utbildning, rekrytering och organisation.
I stället för att bara ha ett brottsutredande perspektiv, föreslår vi att polisen skapar en haverikommission där man kan granska skjutincidenter ur ett helhetsperspektiv och klargöra vad som hände och varför det hände.
Vi föreslår också en lex Eric för polisen där man, likt sjukvården, kan anmäla misstänkta fel inom organisationen. Det skulle ge polisen större möjlighet att gå till botten med dödsskjutningarna och ta lärdom av dem. Det skulle också ge polisen större transparens gentemot medborgarna.
Dödliga incidenter kommer att inträffa, men om polisen inte vidtar åtgärder för att minimera riskerna så tar de inte frågan på allvar. Om inget händer kommer samhället att tappa förtroendet för polisen som en rättsvårdande myndighet, vilket nu sker i USA. Här har även svenska politiker ett stort ansvar att skapa förändring.
Frågan är än mer angelägen nu när polisen står inför en jätteviktig satsning att utöka personalstyrkan med 10 000 polisanställda till 2024.
Efter Erics död har ytterligare åtta personer skjutits ihjäl av polisen. Om tillvägagångssättet fortgår riskerar dödsantalet att stiga och vem som helst kan bli ett offer. Är det verkligen ett sådant samhälle vi vill leva i?
Text: Rune Engström och Gabriel Cardona Cervantes
Författare till boken ”25 skott”, Ordfronts förlag
Foto: Lars-Kristian Bergh och Ordfronts förlag
och flugit 37:an i 60 minuter. Dessutom fikat och ätit Sveriges godaste sockerkaka.
Håll polisledningen ansvarig! Gör det ärorikt att klara ett uppdrag UTAN att skjuta! Nu är det häftigt att få härja och skjuta och vara tuff. Fel attityd från första början. Jag störs av den bristande respekten för medborgaren vid ingripanden vad det än är. Kolleger som är oförskämda, snäsiga och uppfordrande är så pinsamt och beklämmande. Jag vill vara stolt polis men det är svårt. Säger jag min åsikt blir kommentaren ”sluta klema”. De hårda busarna ska ha sitt men 95 % handlar om vanligt folk som gjort ringa brott. Ibland inte ens det.
Håller med Anders Bergstedt förutom det religiösa. Gissar att det är Anders Bergstedt som är f d kriminalpolis från Södermalm. Han och Göran från Göteborg har ju erfarenheter att referera till. Utbildningen har en snedsida. Det mesta av polisarbetet är inte antiterror insatser utan vardagsnära med socialt utsatta, missbrukare, psyksjuka, alkoholiserade gaphalsar och kvinnomisshandlare. Men det är ju inte högstatus att hantera dessa. Så alla vill vara elit á la swat-teamen i USA som man sett på TV.
Rättssamhällets förfall och gängkrigen har skapat rädda poliser. I takt med att domstolarnas beviskrav blivit absurda har polisarbetet militariserats och polisernas alltmer utsatta situation har lett till att snart varje situation skall betraktas som hotfull. Dunderreceptet från Politiker, Riksdag, Regering, Jurister och Polisledning med ”flera poliser” har misslyckats totalt. Istället för att sätta fokus på domstolarnas bevisvärdering kommer man med alltmer detaljstyrande lagar som drabbar alla och som de kriminella struntar i. Det är vanliga, skötsamma människor som drabbas av dessa lagar beträffande allt och reagerar uppgivet på att friheten blir kraftigt beskuren.
Situationen med glåpord och hot i domstolarna och mot poliser, ambulanser, sjukvård socialarbetare, politiker, tjänstemän har nu nått den höjd att kraven på skyddad identitet, straff för missfirmelse och skydd för dessa utsatta grupper. Det räcker inte med lagen mot Blåljussabotage utan polisens huvudskyddsombud Lena Amoroe begär lagstiftning mot förolämpning och trakasserier. Riksåklagaren Petra Lundh har ett helt batteri med krav på bevisvärdering, kronvittnen, anonyma vittnen, hemlig dataavläsning, telefonavlyssning, husrannsakan där hela familjer drabbas av intrång.
Jag har i ett antal artiklar tagit upp att grunden till det moraliska förfallet är att de kristna värderingarna som är grunden för västerländsk lagstiftning i Sverige har bytts ut mot mångfald och värdegrund. Svaret på samhällets upplösning med kriminalitet och laglöshet har blivit absurd kontroll av vanliga människors leverne genom digitalisering, trafikreglering, hastighetsbestämmelser, vinterdäck, säkerhetsbälten, mobilförbud vid ratten, kasta fimpar och nedskräpning, hat och hot på sociala medier, väktare, lås ,kameror och larm, bedrägerier mot välfärdssystemen.
Invandringen med totalt misslyckad integrering har lett till paralellsamhälle med klanstyrning där främst andra generationens invandrare känner ett hat därför att de inte känner sig tillhöra det framgångsrika samhället. Frustrationen leder till att de tar den enklare vägen till materiellt välstånd genom avskyvärda brott. Det stora antalet döda och skadade har medfört tusentals vänner och anhöriga till båda sidor som känner en gränslös förtvivlan och övergivenhet.
Lise-Lotte Kiderud drar en slutsats som tyvärr får anses vara väl grundad. Har varit polis i mer än 30 år och haft yttre tjänst i Gbg under många tjänsteår. Har haft många hotfulla situationer och dragit tjänstevapnet flera gånger. Men jag har aldrig tryckt av även om det varit sekundnära ibland. Är man flera kolleger så kan de flesta påverkade gärningspersoner hanteras med batongen. Rädda poliser är inte bra, då kan pistolen åka fram för lätt. Vi skulle behöva en annan syn på verktyg för ingripanden. Tyvärr är det nog prestige bakom att vi inte får slätborrade gevär som kan skjuta det mesta i arsenalen. Tårgas, gummikulor, slugs, beanbags.
https://www.svt.se/nyheter/inrikes/experten-om-polisers-psykiska-halsa-forst-mar-de-battre-an-andra-sedan-samre
Nu börjar sanningen komma fram ! Naturligtvis mår poliser dåligt över att det är för få som får bära lasset men framför allt för att de inser hopplösheten i situationen samtidigt som de personligen och familjerna får bära en orimlig börda med hot och trakasserier.
Polisförbundets ordförande Lena Nitz fortsätter istället att trumma ut budskapet om flera poliser som huvudlösningen. Naturligtvis är det orimligt att kräva att poliser i den situationen skall känna sig trygga nog för att i svåra situationer avstå från att använda sitt skjutvapen. Nu måste Riksåklagaren och Rikspolischefen kräva att poliser skall känna rimligt stöd för sin arbetsinsats !
Ja varför? Så fullständigt onödigt och meningslöst att använda det övervåldet som man gjorde i fallet med Eric Torell som hade Downs syndrom. Eric är borta men det finns ju en mamma och pappa och andra anhöriga till honom som ska leva vidare med detta. Något är djupt fel när polisen använder övervåld, ett våld som inte situationen kräver. Polisen idag möter psykiskt sjuka, missbrukare och funktionshindrade mm. En 20-åring med funktionshindret Downs syndrom, ett stort barn i vuxen kropp, är ingen gängkriminell man möter. Och kan man inte som polis behålla kylan och klara att läsa situationer från fall till fall utan drar sitt tjänstevapen och till och med skjuter funktionshindrade i ryggen, så bör man nog inte vara polis. Vi behöver inga rädda poliser som sagt.
Ja varför? Så fullständigt onödigt och meningslöst att använda det övervåldet som man gjorde i fallet med Eric Torell som hade Downs syndrom. Eric är borta men det finns ju en mamma och pappa och andra anhöriga till honom som ska leva vidare med detta. Något är djupt fel när polisen använder övervåld, ett våld som inte situationen kräver. Polisen idag möter psykiskt sjuka, missbrukare och funktionshindrade mm. En 20-åring med funktionshindret Downs syndrom, ett stort barn i vuxen kropp, är ingen gängkriminell man möter. Och kan man inte som polis behålla kylan och klara att läsa situationer från fall till fall utan drar sitt tjänstevapen och till och med skjuter funktionshindrade i ryggen, så bör man nog inte vara polis. Vi behöver inga rädda poliser som sagt.
En hemlös i Gamla stan hade en gardinstång sex meter ovanför marken när en polis sköt honom. Han föll ned som en kråka. Svårt skadeskjuten. Polisen frikändes förstås. Mediakåren höll tyst. Det var ju bara en hemlös…Tack och lov har åklagaren överklagat den friande domen. Mycket ovanligt att åklagare driver mål mot poliser. När poliser i USA skjuter ihjäl oskyldiga blir det ett jädrans liv i tidningarna i Sverige. Men när svenska poliser dödar i onödan är det bara tyst.
Avskyvärt med dessa machotyper! Och de kommer undan och gullas av moderaterna