Samernas slakteriföreningar, som kallas samebyar, kräver monopol för all jakt och allt fiske på halva Sveriges yta. Många protesterar. En av dem heter Kjell Brännström. Här är hans artikel.
Renmarksutredningen och samhällsintresset
Renmarksutredningen handlar inte bara om rätten till jakt och fiske på halva Sveriges yta. Äganderätten till mark, allemansrätten, skogsbruk, gruvor och mycket annat berörs också. Anmärkningsvärt är att Magdalena Anderssons regering inte i denna stora och mycket komplicerade utredning, satte in statliga företrädare. Utan lät motparten designa upplägget så att samebyintresset kunnat trumfa övriga samhällsintressen.
Med hjälp av tillrättalagt historiskt underlag och förmånlig lagtolkning, bevislättnad, fann HD att Girjas sameby uppfyllde lagkravet ”urminnes hävd”. Domen har kritiserats som svag och gäller endast Girjas. Trots det använder utredningen girjasdomen representativt för alla samebyar, från Treriksröset till Jämtland/Härjedalen. Av enkla skälet att historiskt och juridiskt faktaunderlag från resterande över 95 procent av området saknas. Renmarksutredningen bygger på antaganden.
Kontraktet
Samhällskontraktet mellan stat och medborgare innehåller rättigheter och skyldigheter från båda sidor. Kontraktet bygger på tillit. Det förutsätter rättssäkerhet och en myndighetsutövning som upplevs begriplig och i huvudsak rättvis. Renmarksutredningen lever inte upp till det.
Utredningsförslagen är inte rättssäkra och staten har brustit i ansvar och som sammanhållande kraft.
Talmautredningen, som JK beställde efter samebyns stämning av staten, är därför besvärande. I den finns inget som styrker att Talma kommer kunna påvisa ”urminnes hävd”, istället finns uppgifter om att Girjasdomens historiska underlag kanske sviktar. Det är förmodligen skälet till senaste stämningen, från fyra andra samebyar. Och fler stämningar lär komma, de ekonomiska föreningarna, som missvisande kallas ”samebyar”, behöver resultat nu. Innan fler granskningar avslöjar Renmarksutrendningens brist på vetenskapligt och juridiskt underlag.
Hotar
Hot om masstämningar och medföljande kostnader har också av justitierådet Mats Runesson använts som skäl för att snabba på implementeringen av Girjasdomen.
Det framgår också i Runessons hantering av Talmautredningen. Istället för att stanna upp inför de alarmerande uppgifterna, och rådgöra med uppdragsgivaren hur situationen ska hanteras, fortsätter utredningen som inget hänt. Runesson anser till och med att beslutsfattande politiker inte bör ta del av informationen, trots att den är en allmän och offentlig handling. Det om något visar att staten borde varit med i utredningen.
Ingen kontroll
Runessons håller sig till utredningens ursprungliga upplägg. Någon kontroll om övriga samebyar uppfyller lagkravet urminnes hävd var aldrig tänkt att genomföras. Överföringarna av jakt- och fiskerättigheterna skulle ha skett redan hösten 2022, mitt under pågående utredning, i ett delbeslut om just detta. Ett finurligt sätt att runda detta känsliga problem.
Genväg
Denna genväg stängdes genom protester från bland andra jägare, fiskare och lokalbefolkning. Ytterligare ett exempel på att staten borde varit med i utredningen.
Efter denna händelse började Runesson torgföra uppfattningen att samebyar, som inte kan styrka urminnes hävd, istället ska få rättigheterna av ”administrativa” skäl.
Bolag blir myndighet
Radestitprojektet i Arjeplog, som hyllats av Renmarksutredningen, ger en fingervisning om vad som väntar om utredningens intentioner genomförs.
Enligt Radestitprojektet ska Länsstyrelsen överlämna sin myndighetsutövning till ett vinstdrivande företag Radestit AB. Genom kraftigt höjda avgifter, för boende utanför Arjeplogs kommun, förväntas bolaget fördubbla intäkterna jämfört med 2021 till cirka 6 miljoner. Driftkostnaden beräknas till 2 miljoner och resterande 4 miljoner delas ut till samebyarna. Skattebetalarna finansierar Länsstyrelsens kostnader förknippade med Radestit.
I aktiebolaget har samebyarna fem av nio röster.
Upplägget är problematiskt ut flera aspekter. Exempelvis att ett aktiebolag får monopol på att sälja jakt och fiske på statens mark. Sprider sig detta blir jägare och sportfiskare utlämnade åt flera av varandra oberoende aktörers godtycke med sannolikt varierande prisbild och tillgång till jakt. Vilket är långt ifrån dagens transparenta och förutsägbara system och ljusår från avsikten med fjälljaktens genomförande.
Skattepengar
Till projektet har Länsstyrelsen beviljat 400 000 kronor och Region Norrbotten 1,2 miljoner skattekronor.
Regionens motivering är: ”Projektet möjliggör tidig dialog och samordning av olika intressen i Norrbotten enligt regionala utvecklingsstrategin insatsområde höglivskvalitet i attraktiva livsmiljöer.”
En luddig beskrivning av ett projekt som i mitt tycke mest verkar handla om siffrorna på sista raden. Tilläggas kan att chefen på Silvermuséet, juristen Malin Brännström, frontfigur i Radestitprojektet, även är suppleant i ett renskötselföretag som omsätter cirka tre miljoner.
Fjälljakten ersatte 1993 ett korrumperat upplåtelsesystem dikterat av samebyarna och administrerat av länsstyrelserna, där endast personer med pengar eller kontakter fick jaga.
Reformens syfte var att ”vanligt folk” i god ordning till ringa kostnad skulle få tillgång till ripjakt. Det började bra, inga av de förutspådda olägenheterna inträffade och det blev några fantastiska år.
Samerna vill ha monopol
Det är det statliga monopolet som samebyarna vill åt. Renmarksutredningen föreslår en privatisering av statliga rättigheter, i framtiden förmodligen värda hundratals miljoner, till renskötselföretag i sekretesskyddade ekonomiska föreningar som kallas samebyar.
De partier som bär ansvaret är i så fall socialdemokraterna, arbetarpartiet, och centern som säger sig företräda landsbygden där jägartätheten är störst. Som i samförstånd offrat jakt – fiske och friluftsfolket för politiskt stöd av miljöpartiet, som i många år varit samebyarnas språkrör i maktens centrum.
Renmarksutredningen föreslår att även älgjakten ska ingå i rättigheterna. De idag omtvistade jakt- och fiskerättigheterna fick samerna av staten som komplement till renskötsel eller annan verksamhet. Nyttjanderätt till en viktig resurs. Denna jaktutövningsrätt har över tid blivit jakträtt och laddats med allt större ekonomiska värden.
Älg ”fanns inte” på den tiden. Men statens dåtida omsorg om högviltet utesluter möjligheten att de samiska rättigheterna även skulle omfattat älg.
Dagens älgstam är resultatet av den reglerade älgjakten från 1970-talet och framåt. Samebyarna har ingen del i detta, utan kom till dukat bord.
Ska belöningen då bli att de som ordnat festen ska förlorar jakten? Under tiden som Renmarksutredningen jobbar på att riva samhällskontraktet undrar jakt – fiske och friluftsfolket och många, många fler: Var är staten?
Kjell Brännström, Ängesbyn, Luleå
Fotnot
Ursprungsbefolkning är enligt ett politiskt beslut folk som bott på samma område sedan år 1751 eller tidigare.
och flugit 37:an i 60 minuter. Dessutom fikat och ätit Sveriges godaste sockerkaka.
Tacka Svenska dagbladet och Peter Wennblad för det är bara där du får läsa kritiska artiklar i stadspressen. Idag läxar Wennblad upp länsstyrelsen i Jämtland för att de överlät beslut om avlysning av stora delar av statens mark till samerna och turistföreningen.
Skandalöst att regeringen låter detta ske. Sparka landshövdingen i Jämtland.
sluta tugga om samerna stockholmsmaffian skyddar dom i alla väder. Ett onödigt ok för skattebetalarna. Absurt! Idiotiskt!
Dagens sommarpratare i P1 (13/8) Arne Müller, redovisade bra att rennäringen inte kan fortsätta om vi ska ha en grön omställning med gruvbrytning och tusentals vindsnurror i renbetesland. Varför inte rycka plåstret på en gång och säga att rennäringen inte ska ha några skattesubventioner. Då påskyndas nedläggningen. Denna kvarleva med ett frälse som vill ha monopol för jakt och fiske på halva Sveriges yta har fått vara kvar alldeles för länge. Ge samerna kulturbidrag för att bevara samiska traditioner och språk och ta bort resten.
Bara 300 renägarfamiljer kan försörja sig på rennäringen. Övriga har andra jobb men gillar förmånerna som tillfaller den samiska ”adeln” och skattebetalarnas subventioner. Den här lilla klicken har en intensiv pr-apparat och massiv hjälp av storstadspressen och public service som även den är finansierad av skattebetalarna. I Huvudstaden dominerar vänsterfalangen på Dagens Nyheter som har kört bort Hanne Kjöller som vågade säga den bistra sanningen om den samiska adeln.
Brännström har fel, Runesson håller sig inte till de ursprungligs direktiven, men Brännströms argument är robusta. Den samiska adeln ska berikas ytterligare på skattebetalarnas bekostnad.
Marklund har rätt, Runesson har aldrig hållit sig inte till de ursprungliga direktiven. Jag kunde ha uttryckt mig klarare.
Min uppfattning är att Runesson ser direktiven mer som rekommendationer än som tvingande
Det som hela tiden styrt Runesson är utredningens outtalade grundidé: att snarast, med alla till buds stående medel, trumfa igenom Girasdomen i hela renskötselområdet. Även i samebyar som inte uppfyller lagkravet ”urminnes hävd”. (Allt ju skulle ha varit klart hösten 2022, valåret när politikerna var sysselsatta med annat.)
Denna samevänliga utgångspunkt genomsyrar utredningen som präglats av tunnelseende och faktaresistens. En aningslös och frånvarande stat har låtit detta ske. Inte ens korruptionsskandalen i sametinget tycks ha öppnat ögonen för att staten håller på förlora kontrollen över en motpart som besitter spetskompetens och företräds av en representant för landets högsta rättvisa. Det hade inte behövt ske om staten staten från början tagit ansvar och del i utredningen. Nu har det gått så långt att samefrågan börjar likna en politikens ”Svarte Petter”. En fråga som ingen varken vill eller vågar ta tag i.
Socialdemokraterna, Centern och Miljöpartiet förde oss hit.
Nu måste nuvarande regering, som hade hög svansföring i jaktfrågan för valet, ta ansvar och leda oss rätt.
Runesson måste entledigas och omtag ske. Sker inte det måste nuvarande regering förklara varför den har fortsatt förtroende för Runesson och vad detta förtroende i så fall grundar sig på.
Kjell B