Ur kvalitetssynpunkt är Volvo en dålig bil. Riktigt dålig. En Volvo XC 70 som gått 10 370 mil kostade 19 000 kronor att reparera efter att vinkelväxeln pajat. En annan V70 kostade 6000 kronor att reparera efter att en framfjädring gått av. Den bilen hade rullat 8 400 mil.

En annan Volvo XC70 fick ett kardanfel efter 7600 mil. Kostade 4000 kronor att få åtgärdat hos Mats Qvibergs företag Bilia. Även jag har haft en XC70 och det var min SISTA Volvo. Vinkelväxeln pajade fyra gånger, automatlådan en gång, drivaxeln en gång, ett spjäll för bränsleregleringen en gång. Allt gick på garantin utom spjället som kostade 6 240 kronor hos Mats Qvibergs Bilia.

Felet på spjället var ett fabrikations- eller konstruktionsfel förstås, men Volvo var som vanligt arroganta i tonen och hänvisade till garantitiden. Men tusentals bilägare var drabbade och förbannade och låg  på medierna. En stor artikel i DN fick fart på Volvos PR-folk som snabbt fick ledningen att backa. Så Bilia betalade tillbaks pengarna, men motvilligt.

Annat var det vid sista vinkelväxelfelet. Då ringer en verkmästare från Bilia i Segeltorp, som vid den tiden hade Bilias nyutnämnde koncernchef Per Avander som högste chef, och meddelade att de inte lämnade ut bilen förrän jag köpt fyra nya däck till bilen. Däckmönstret var nämligen olika på däcken fram jämfört med däcken på bakaxeln.

Denna mönsterskillnad var orsaken till att det känsliga systemet pajade vinkelväxlarna. Det var samma däckstyp och samma fabrikat men Michelin hade förändrat mönstret en aning. Till saken hör att Volvo inte nämnt i instruktionsboken att det måste vara samma däcksmönster. Och Bilia hade skött all service och sett däcken flera gånger utan att reagera.

Bilia tog kunds bil i beslag

Verkmästaren meddelade att Bilia tog min bil i beslag tills jag köpt nya däck som de kunde sätta på bilen och därmed kunde Volvo slippa byta vinkelväxel på sin egen bekostnad. Hur korkad får man vara? Jag krävde självklart att Volvo skulle skifta däck på sin egen bekostnad om de krävde nya däck.

Bilia meddelade att Volvo vägrade betala. Jag ringde Volvos garantiavdelning och möttes av arrogans. Blankt nej förstås. Jag ringde Volvo Personvagnars presschef Larsen, som var ungefär lika kaxig i tonen som garantiavdelningen. Så jag ringde min advokat. Och han ringde Volvo PV:s Vd. Några timmar senare ringde Bilia. – Volvo betalar, var beskedet.

Bra. Sedan mailade jag Volvo PV:s dåvarande kvalitetschef Lena Olving, nu vice VD på flygplansfabriken SAAB. Hon informerades om erfarenheterna av Volvos bristande kvalitet.

Sedan ringde Larsen från Volvo Personvagnars mediaavdelning. Han var förbannad. Inte på Volvos usla kvalitet. Nä, han var förbannad på mig. Han skällde, visserligen lågmält, men skällde gjorde han. För att jag mailat Lena Olving och sagt att han varit arrogant. Jag hade fel, var budskapet. Presschef Larsen är synsk. Han vet hur andra uppfattar saker och vet hur andra ska definiera sina känslor. Grattis Volvo, det blir fint i Kina. Börja plugga Mandarin, Larsen.