”Du som känner Kungen, vad tror du om bilderna i Expressen?” Den frågan har jag fått flera gånger de senaste dagarna. Men vaddå, jag känner inte Kungen. I hans Majestäts närhet har jag varit ett par gånger.
Till och med käkat middag i Riddarhuset med H M konungen som värd. Men jag var inte inbjuden som gäst, utan som en medföljare till den som medaljeras skulle.
Vet inte varför, men har uppfattningen att Kungen är grymt skicklig på att komma ihåg ansikten. I minglet känner han igen ett ansikte, nickar lite igenkännande men diskret. Den sedde trivs för vem vill inte bli sedd? Kungens skicklighet är en släng av drivna politikers teknik, eller taktik om du så vill, för att vinna uppskattning. Det är inte negativt, det tillhör jobbet och nog jobbar Kungen rätt hårt?
Jasså minsann nu ska Bergh försvara Monarkin kanske du tänker. Vad jag tänker i saken är ungefär så här: Vem vill jag helst ha som kung, Göran Persson eller nuvarade kungen? Sveriges ekonomi är till ungefär 70 procent beroende av export. Vem främjar de svenska företagens försäljning utomlands bäst, en avdankad politiker som Lars Ohly, Göran Persson eller Maud Olofsson eller nuvarande Kungen Carl XVI Gustaf?
Med andra ord så ser jag pragmatiskt på saken. Förlåt, glömde förklara att XVI är romerska tecken för 16. Passar samtidigt på att byta ordet pragmatiskt till ”nyttigt”. Självklart kan vi inte ha en kung utan förtroende så visst är det bra att bilderna i Expressen får sin förklaring.
Med 70 procents exportberoende för vår ekonomi, bruttonationalprodukten, BNP, så bör vi vara eftertänksamma före med vilka vi väljer att främja vårt välstånd som står och faller med vårt lands ekonomi. Många av våra kundländer har bara funnits ett par hundra år. Då kan vi väl strunta i påfågelsuniformer ifall andra länders val av produkter hamnar på svenska sådana? President kan vem som helst kalla sig, men en kung från ett land som har en kungahistoria på mer än 1000 år är inte så vanligt.
Vi vanliga och ovanliga gör våra misstag utan skriverier. Vi tappar omdömet i fyllan och villan. Vi umgås med fel personer och vi blir besvikna på s k wannabees som aldrig var vänner på riktigt. MEN – vi slipper bli utvikta i kvällspressen.
Kungen växte upp i en skyddad verkstad utan verkliga vänner. Några få kanske blev hans vänner på riktigt senare i livet. Kanske, skrev jag. På den punkten är jag inte säker. På Kungens förmåga att känna igen äkta vänskap är jag mycket osäker. Godsägaren Anders Lettströms agerande väcker farhågor om Kungens vänskapsomdöme.
Om Kungens jaktbravader vet jag mera än vad Kungen vet att jag vet. Så just på den punkten är jag en för Kungen totalt okänd men äkta vän. Skitjakt på dig, Kungen!
Lars-Kristian Bergh
Har träffat kungen ett par gånger (och Silvia). Håller med! Väljer hellrre honom än en avdankad politiker. Kan inte vara lätt att vara i topp och alla vill vara med och frottera sig.
Har även sett Kar de mumma och hans betjänt när dom fikade under en jakt på Lovön. Betjänten plockade ur kaffe och mat ur rolls roycen. Ja, det var tider det.
En fjant i påfågelskostym som tycker att han är så märkvärdig bara för att folk fjäskar runt honom . Lägg ner kungahuset och låt slottet bli hotell för stadens hemlösa är mitt förslag. Konstskatterna kan säljas på internationella marknaden och pengarna kan gå in i statskassan. Det finns inget mera förlegat och unket i svenska samhället än kungafjanteriet.
Jo så är det nog för de flesta av oss. Kungen är nog rätt hygglig är mitt intryck. Har språkat med honom några gånger men han är färgad och har tunnelseende. Hans jaktkompisar är gräddan i samhället varav många finns i kungens s k jaktklubb. Kungen reser och jagar och festar med vänner runtom i Sverige men även har han jagat hos t ex Christer Ericsson på hans stora egendom i Chile. Inte undra på att han är smal när alla hans intryck kommer från påverkan av s k överklass. På exportresorna ligger kungen i även om åldern har tagit ut sin rätt. Förr slet han stentufft i sina program med delegationer från näringslivets viktigaste exportföretag. En president skulle slitit lika hårt, men en president är inget att komma med i jämförelse med en kung från ett kungarike som haft kungar i tusen år. Tänk själv, många viktiga kundländer har bara funnits i kanske 50-200 år. Och så kommer en kung med 1000-årig historia. Låt oss slippa en löjlig politiker soim fjantar runt som president efter en massa käbbel i svenska riksdagen. En sådan person imponerar inte utanför norden.