Polisen i Stockholm nekade en jägare som bor på två platser att få ha sina vapen i båda bostäderna. Detta trots att vapenägaren med råge uppfyllde lagens krav på säker förvaring. Såväl rikspolisstyrelsen som polisen i Stockholm har nu fått bakläxa på sin argumentering av Kammarrätten.
Länsrätten, numera Förvaltningsrätten, i Stockholm får också underkänt eftersom förvaltningsrätten gick på polisens linje att neka vapenägaren rätten att få förvara sina vapen i båda bostäderna.
Lagen ger inget stöd för att neka och rikspolisstyrelsen har därför utan rättsligt stöd inte kunnat utfärda föreskrifter om förbud mot att ha sina vapen i mer än en bostad. Detta har rikspolisstyrelsen löst genom att istället skriva ”allmänna råd” till landets 21 polismyndigheter där man säger att vapnen ”regelmässigt” ska förvaras i bostaden där man är folkbokförd.
Vapenägaren är folkbokförd i Stockholm men har hus i Östhammars kommun. Han ville därför kunna ha sina vapen i båda bostäderna, vilket polisen i Stockholm nekade honom. Jägaren reser mycket i tjänsten och kunde inte resa från Östhammarstrakten där han jagar och norrut direkt utan att först åka 16 mil till Stockholm för att lämna jaktvapnen och sedan ut på E4 norrut 16 mil tillbaks.
Inte heller detta argument bet på Stockholmspolisen.
Rikspolisstyrelsen har i en mångsidig inlaga till domstolen argumenterat mot jägaren genom att i likhet med polisen hänvisa till omfattande diverse administrativa svårigheter med att tillåta vapenförvaring på två adresser. Administrativa svårigheter som ingen utomstående har lyckats begripa vad det skulle kunna vara.
Men inte med en enda stavelse tog Kammarrätten någon som helst hänsyn till dessa ”administrativa svårigheter” och på så sätt fick även RPS bakläxa.
Grundlagen
Alla myndigheter, och det gäller även polismyndigheter, får endast fatta beslut med lag som grund. Men Stockholmspolisen fattade avslagsbeslut med ett allmänt råd från rikspolisstyrelsen som grund. Jägaren anlitade stockholmsadvokaten Nils-Evert Andersson som överklagade till förvaltningsrätten (hette tidigare Länsrätten). Men den domstolen gick på polisens avslagslinje.
– Vi begärde prövningstillstånd och Kammarrätten tog upp målet och rev upp länsrättsdomen och beslutet av polisen i Stockholm. Ett viktigt beslut, tycker jag, säger advokat Nils-Evert Andersson.
Jägaren fick rättelse genom att kammarrätten upphävde beslutet hos polisen som beordrades göra om handläggningen. Det har Stockholmspolisen gjort och jägaren får nu ha sina vapen fördelade på de båda adresserna efter eget behov.
Rättsröta?
Förvaltningsrätten, som tidigare hette Länsrätten, är den lägsta instansen bland förvaltningsdomstolarna och finns länsvis. Till den instansen finns alltid rätt att klaga. Nästa instans är Kammarrätten, det finns sex i landet, och till den instansen får man i de flesta typer av mål bara överklaga efter att tillstånd erhållits. Det är ytterst sällsynt att prövningstillstånd beviljas, så mestadels är det Förvaltningsrätternas beslut som blir det slutgiltiga.
De klagande har här ett problem eftersom Förvaltningsrätterna ytterst sällan gör en egen rättslig prövning av ett mål. De nöjer sig med att kolla om det begåtts ett alldeles uppenbart formellt fel av myndigheten. Om inte, så klubbar de samma beslut som myndigheten. Så skedde även i detta ärende. Tre lekmän, politiker från skilda partier, och en jurist som är ordförande vid beslutet, dömer alltså.
Som i flera andra fall som jag tittat på, så var de(n) borgerliga ledamoten (ledamöterna) för ett beslut i linje med lagen och s, v och mp för att följa myndighetens beslut. I flera länsrättsdomar de senaste åren har borgerliga ledamöter till och med reserverat sig mot förbudsmajoriteten och velat följa lagen. Men trots det så har Kammarrätten vägrat ta upp målet till prövning.
Förvaltningsrätternas låga kapacitet när det gäller att skydda rättssäkerheten borde kanske uppmärksammas mera. Och alliansregeringens idéer om att ytterligare försvåra möjligheterna att överklaga till Kammarrätterna inger obehagskänslor.
Lars-Kristian Bergh
(Ovanstående artikel är en redigerad version av i huvudsak samma text tidigare publicerad i Svensk Jakt Nyheter dec -10).
och flugit 37:an i 60 minuter. Dessutom fikat och ätit Sveriges godaste sockerkaka.
Detta har ju inte Svensson den blekaste aning om. Vad ska vi med leksaksdomstolar till? Är det för att sossar. kommunister och förbudspartisterna ska få en egen lekstuga där förbudsfetischismen ska blomma?
Sverige är ju ändå en rättsstat även om mycket kan förbättras. Det är knappast den politiska eliten som suktar efter uppdraget att få sitta nämndeman i en förvaltningsrätt. Det är nog det simplaste politiska uppdraget som finns att få i klass med en taxeringsnämnd för enskilda personer.
Då blir det så, skräppolitiker sitter och förbjuder efter eget tycke och struntar i lagen. Deras partier vet inget om detta. Så ring en riksdagsledamot och berätta. Och Asks förslag om att ta bort överklagningsrätten till Kammarrätten blir ju rent skrämmande med hänsyn till Förvaltningsrättens skenroll som domstol.