Polisens anti-terrorstyrka angrep obeväpnade personer i en stuga och lämnade en hund i ödemarken. Hundägaren, helt oskyldig, fördes fem mil bort. Polisens vilda framfart måste granskas.

En grupp kompisar och jaktkamrater hade samlats i en stuga i Dalarna för att transportera ut ett älgtorn och umgås när en polishelikopter och anti-terroriststyrkan slog till med bryska metoder. Polisen skriver på sin egen hemsida:  ”Nationella insatsstyrkan eller NI är Sveriges anti-terrorstyrka och har som huvuduppgift att operativt bekämpa terrorism”. 

Polisen lämnar också exempel på andra tillfällen då NI, som nationella insatsstyrkan kallas i förkortad form, kan anlitas och skriver: ”Ingripanden mot särskilt farliga gärningsmän”. Vem blir vi mest rädda för om den här sortens omdömeslösa framfart får fortsätta? Buset eller polisen? Polisen klassar alltså helt vanliga, hederliga människor som ”särskilt farliga” bara för att de har tillstånd att inneha jaktvapen. Är detta rimligt?

Orimligt

Jägareförbundets ordförande i Dalarna heter Ulf Berg och är före detta polis och riksdagsledamot för Moderaterna. Han säger i en intervju med tidskriften Jaktjournalen: – Helt plötsligt känns det som att jägare bedöms vara i samma kategori som terrorister.

Samtliga landets jägare och idrottsskyttar kontrolleras minst en gång per dygn genom att polisen samkör spanings- och belastningsregistren mot registret över landets vapenägare. Just vapenägarnas heder och vandel är således kontrollerade varje dygn. Trots det så drar polisen igång ”tunga kavalleriet” för händelser av rutinkaraktär. Att kontrollera nykterheten bland skoterförare är nog bra och kanske stickprovsmässigt kan vara motiverat i samband med jakt. Men att tränga sig på en grupp kompisar med bryskhet och automatvapen, absolut inte!

Opålitlig polis

Händelsen i Dalarna är inget enskilt misstag. Det har hänt flera gånger förut och för varje gång påminns allmänheten om att polisen inte är att lita på. Dels är ingripandena oproportionerliga och dels ljuger polisens talespersoner ofta om varför man gjorde som man gjorde.

Denna ljughetskultur breder ut sig. Förr litade man på att poliser talade sanning. Nu kan man oftast utgå ifrån att polisen ljuger när det passar dem. En trist utveckling som bara kan brytas med krafttag från polisledningen. När får vi höra chefen för polisens rättsavdelning Gunilla Hedwall säga något i saken?

Justitieombudsmannen, JO, bör granska polisinsatsen utanför Orsa och bedöma om underrättelseinformationen var av tillräcklig kvalitet och hade sådan tyngd att insatsen hade rimlig proportion.